Ett stort tack - ni är fantastiska

Jag vill bara säga att ni är fantastiska.
Ni som jag möter varje dag.
Ni gör mig glad, ni får mig skratta ofta, ofta.
Ni får mig att må bra.
 
Ni uppmuntrar mig. Ni är snälla. 
Ni hjälper mig att vara mig själv.
Och att tro på mig själv.
Ni får mig att må bra. 
 
Ni hjälper mig.
Ni stöttar mig.
Ni lär mig. 
Ni får mig att må bra.
 
Ni gör mig mer social.
Ni får mig att le, varje gång jag tänker på er. 
Ni får mig att må bra.
 
Ni är helt enkelt fantastiska.
Tack för allt ni gör
 

Tacksamhetspunkter

Några punkter av tacksamhet denna morgon:

- Att jag har kupévärmare i bilen (tack mamma&pappa) vilket innebär att den är varm och skön när jag kommer ut. Inga rutor att skrapa.

- Det är väldigt tacksamt att jag klarar av att äta frukost innan klockan ens slagit fem. Det gör dagen så mycket enklare

- jag är VÄLDIGT tacksam att nattens dröm inte var verklighet. Jag minns inte mycket mer än att den var obehaglig...

- äggsmörgås. Behöver jag säga något mer om det?

Godmorgon :)

Familjekärlek

Det händer att jag tänker på min familj, ganska ofta till och med. Och då kommer jag oftast fram till hur bra, fantastisk och ibland väldigt konstig den är.


När jag täcker skålar efter maten så tänker jag på min bror. För han försöker alltid få in så många skålar under samma plast innan han ställer in dem i kylskåpet.

Varje fång jag ser en nybäddad säng så tänker jag på min pappa för han är bäst på att bäddad sängar.

När jag ser en barnfilm eller hör signaturer från barnfilmer, då tänker jag på min syster som alltid kollade på samma film om och om igen när hon var liten.

Och varje gång jag ser på friidrott eller vintersport så tänker jag på min mamma för det var hon som lärde mig att tycka om det.

Och ganska ofta kan jag komma ihåg den där gången då mamma och pappa brottade ner mig och mina bror vid middagsbordet.

Och jag ler när jag tänker på min och pappas fina måndagstradition som vi hade när jag fick i sjuan. Då tittade vi på Beck. Syskonen sov och handlade alltid på måndagskväll. Bara jag och pappa. och så Beck då.

Eller den där gången då jag och mina syskon fick för oss att göra cirkuskonster och jag stod (!) på vår egengjorda gunga och på mina axlar stod (!!) min bror. Vår syster fick ta sig upp med hjälp av en stege på min brors axlar där hon sedan stod (!!!). Under oss var en stor sten(!!!!). Pappa sa åt oss att komma ner. Mamma var glad att hon inte var hemma.

Och så minns jag våra resor i Sverige om somrarna när vi var yngre. Vi skrattar mycket då. Eller för jättejättelänge sedan då vi var ute och paddlade kanot.

Det är mycket jag minns. Och det är så mycket som är så bra. Och när jag tänker på det här så inser jag hur bra jag har haft det och hur tacksam jag är för det.