Träning: Tisdag 29 september 2009

Ja. Precis som förra veckan åkte jag iväg till vallen för att träna med Lovisa. Idag blev det dock bara en timma eftersom jag kom försent och Lovisa sedan hade träning med de mindre. Vi tränade lite häck idag. Jag har alltid haft problem med det och framförallt haft ganska mycket respekt mot det. Därför kändes det skönt att bara få testa på det lite. Jag skall försöka träna på det regelbundet så det blir lite mer vana (som allt annat).

Jag har nu en härlig känsla! Kroppen är lite trött (vilket är lite svårt att förstå eftersom träningen inte var så hård) och jag sitter här och har duschat och ätit kvällsmat och skall plugga lite innan jag sedan går och lägger mig och njuter av att somna fort eftersom kroppen är trött. 

Jag är nöjd med dagens träning. Jag skall se till att fortsätta träna på tisdagar men också andra dagar. Idag var nog den sista träningen på vallen. Nu är hösten, mörket, kylan, vinden och regnet här. Då skall det bli skönt att få komma in igen. 

Har nu läst på flertalet bloggar om alla som börjar sina säsonger igen, om uppbyggnaden som börjar nu. Hur man ser fram emot den och inte ser framemot den. Jag känner mig inte alls igen mig på det sättet, förutom känslan av att vara helt slut. Jag skulle behöva en dubbel omång för att komma i rätt form! Jag skall försöka få in det på schemat! 

Med glädje och längtan
JHH
 

Bra jobbat - Isabellah Andersson


Jag tittade runt lite på friidrott.se idag och kollade på årets resultat och så. Och då såg jag något som jag iallafall tycker är mycket intressant och roligt! Kollar man årbästa för 2009 så kan man se att Isabellah Andersson ligger först på följande grenar;  3000m, 5000m, halvmarathon och marathon.
Jag vet inte vad andra tycker men jag tycker det är grymt bra gjort!
Sedan finns det givetvis också andra tjejer och killar som har gjort mycket bra ifrån sig!!
Men just nu är det Isabellah som får ta plats just här.

JHH

Träning: Tisdag 22 september 2009

Idag var det träning i Göteborg.
Det var nästan som vanligt.
När jag satt på den där bussen som jag alltid brukar åka till träningen med kommer nervositeten. Den där nervositeten som alltid brukar komma innan träningen, på den bussen.

Det handlar om att inbillningar om att få behöva ta emot alla de där blickarna, flinen och alla de där kommentarer som de andra skulle kunna säga till varandra, om mig. Inbillningar som inte ens behöver stämma.
Precis så var det idag. Inte för att Lovisa, som jag tränade med,( det får du inte tro!) var själva hotet utan alla andra eventuella människor runt omkring.

Skillnaden den här gången var att det helt släppte så fort jag hade börjat träna. Det kändes så grymt bra! Att äntligen kunna träna utan att behöva vara nervös inför alla andra. Det blev ju ännu bättre när det bara var vi två och en till och sedan, ganska fort, bara jag och Lovisa.

Träningen idag bestod av att vi värmde upp. Bara en sådan sak var ju mycket roligare när man var två stycken.
Sedan hoppade vi länghopp. Stillastående, fram och bak (om det finns någon som kan förklara hur det egentligen fungerar att hoppa långt baklänges så tar jag tacksamt emot svaret) och så med lite ansats. Det var grymt kul! Att få lite tips, att kunna skratta tillsammans åt sig själv, kunna glädjas att det gick bättre nästa gång. Med ännu mer träning kommer nog känslan att komma. Det känns bra.

Vi fortsatte med lite träning i trappa och sedan några 100m. Jag sprang bara två eftersom jag började känna baksidan av låren lite.

Dagens träning i korthet:
- Länghopp
- Trappa
- 100 m

Ja! Det känns helt enkelt hur grymt bra som helst. Både att vara tillbaka på vallen men också att träna med Lovisa och så sätt har ju min kamp börjat. Den här eftermiddagen har helt klart gjort mig glad! Tack Lovisa :)

Med glädje, tacksamhet och fortsatt inspiration
JHH