Fröken perfekt

På vägen hem från gymmet gick det en person längs bilvägen. Lite frustrerad tänkte jag att om man inte vill gå på gångvägen lite längre in kan man i alla fall ha reflexer! Funderade på om jag skulle stanna och räcka över honom en utav mina reflexer men insåg att jag inte kan stanna där. 

Kör vidare. 
Ser två barn gå på gångbanan som är relativt nära vägen. Snart kommer de behöva gå över vägen. Hade de några reflexer? Nej precis... Suckar i mitt inre. Hur kan det vara så svårt att ha reflexer på sig? Eller se till att sina barn har reflexer?

Inser efter ett tag att jag låter som fröken perfekt. Skrattar lite för mig själv. 

Telefonen ringer. Sifo står det på skärmen. Svarar glatt. Den här gången är det frågor om... avlopp (???). Får svara på frågor där jag får välja mellan 3 svarsalternativ. Svarar rätt på alla frågor. Det är frågor vad man får spola ner i toaletten, var man slänger målarfärg, mjukt och hårt vatten, något om havet mm. Känner mig duktig. Full pott! 

Ler igen. Insåg att jag återigen låter som fröken duktig. 

Jag kanske är det... Jag vet inte... 
Det här blev inte så roligt som det lät i mitt huvud när jag tänkte igenom det först... Men dit jag vill komma:

Reflexer medmänniskor! Vi måste använda reflexer. Kan vi inte bara konstatera att använda reflexer inte är en fröken-duktig-sak utan något alla-människor-använder-sak? Det skulle i alla fall stilla mitt sinne om man såg folk när man är ute och kör bil. 


Ps. Är inte alls så fröken duktig som man kan tro. Tog exempelvis bilen till jobbet idag fast jag kan gå. Och svarade faktiskt fel på första frågan om vad ett visst företag jobbade med (det var typ avlopp...) . Och så kanske jag eventuellt ropade lite för högt när Malmö gjorde mål i Handbollen... Eller om det var en räddning... Det kan nog ha varit vid två tillfällen om jag tänker efter... 

(Orolig) söndagspromenad

Vaknade med huvudvärk och tungt huvud i morse och det var SÅ skönt att kunna vara hemma och vila i stället för att behöva tvinga mig iväg. Jag vet faktiskt inte om det är huvudvärken eller det tunga huvudet som är värst faktiskt men jag börjar bli rätt less på det nu!

Efter några timmars vila kände jag att jag behövde komma ut. Jag känner ett större behov av att vara ute och gå alldeles ensam ute i skogen just nu och tycker det är roligt att jag faktiskt bor relativt när en skog fast jag ändå på något vis bor centralt. Var ute och gick i över en timme och hittade vägar i skogen jag inte gått innan men där jag garanterat kommer vilja gå igen.

I dag upptäckte jag dock att jag faktiskt kände mig lite orolig när jag var ute och gick och jag mötte personer (alltså en och en) och jag kom på mig själv att kika över axeln flera gånger när jag gick om en person. Jag har inte varit sådan innan men har blivit det på senare tid, vet inte om det beror på att jag nu går på ställen som inte riktigt känns som hemma eller att jag påverkas av sånt som jag läser och hör? Kom dessutom att tänka på att om något hände skulle ingen veta var jag var någonstans. Funderar nu skarpt på att tala om för någon eller lägga upp en bild på något socialt media-forum nästa gång jag är ute och går. Folk kan tro det är för skryt, men då kan jag i alla fall vara lite lugn att det på något sätt går att se ungefär var jag varit. 

Det stör mig rejält att jag känner så här. För mig är frihet viktigt och framfört allt det här med att bara kunna röra mig fritt, göra det som jag själv vill och känner för. 

Nu blev det här visst någon form av lite allvarligtare inlägg, det var faktiskt inte min tanke när jag började skriva men ibland far mina tankar iväg och då kan det bli så här. Min mening är inte att skrämma upp utan mer att lätta på frustrationen som uppstod när jag upptäckte detta idag. 

Det är i alla fall fint med höst! Det är det! Och det var väldigt skönt med frisk luft! Det var det! 



Stugan i höstskrud

Idag har jag hjälpt pappa att bära. Vi har burit in saker i släpkärra som sedan slängdes på tippen. Vi har burit in saker i släpkärra som sedan körts till ett annat hus och vi har burit saker till släpkärra som skulle till stugan. 

Och så har vi åkt till tippen, det där andra huset och till stugan. I stugan var det höst och vackert och jag ville inte åka därifrån. Solen värmde, det var behaglig luft. Stugan har inte  blivit kall och fuktig ännu så med rätt kläder hade det kunnat gå att vara där ute och sova i helgen. Det hade blivit en fin helg. 

Men det var inte det vi skulle göra så vi åkte hemåt igen och nu är jag hemma. Har fixat te som står och svalnar under tiden jag skriver det här och har tagit fram chips (den här chipssorten och tesmaken matchar så bra). Jag lyssnar på klassisk musik, har bunkrat upp med kuddar i soffan  och tagit fram boken som jag skall läsa nu i oktober. 

Det blir en bra kväll, även om jag inte är i stugan. 

Trevlig lördagskväll på er!