Med utveckling kommer också nya utmaningar

I tisdags var det dags för lite längdhopp igen. Den här gången valde jag att minska antalet hopp men förlänga ansatsen och helt enkelt satsa på mer fart och behärska hoppning med högre hastighet. Det gick sådär. Men ändå bra. 
 
Egentligen är det mest positivt - att jag känner mig trygg med min väldigt, väldigt korta ansats och vill utmana och göra något nytt. Därför borde jag vara nöjd. Men så upptäcker man (jag) att det finns så mycket mer att hämta och kunna och då blir det där lilla steget framåt väääldigt litet i förhållande till vad som är kvar. 
 
Är det något jag lärt mig det senaste så är det att när man går ett steg framåt i utveckling så kommer det också nya utmaningar. Det är som att jobba sig igenom ett rum fyllt med lera upp till knäna och du kämpar dig fram till dörren på andra sidan och tänker att när du kommit fram till det målet öppnas dörren och allt är frid och fröjd. 
 
Men riktigt så är det inte. För när den där dörren öppnas upp så öppnas också något helt nytt, något du aldrig gjort förut. Bakom varje dörr kommer nya utmaningar. 
 
Det är så tydligt för mig och jag har sagt det så många gånger nu men för varje träning som jag gör så blir insikten större och större att det är så mycket kvar. Och jag börjar lära mig att hantera det nu. 
 
Jag har börjat lära mig att verkligen njuta av framstegen men också att njuta av alla nya möjligheter som öppnas för mig, alla utmaningar som ligger framför mig. Alla rum jag kämpar igenom, alla dörrar jag når fram till och öppnar. Det är spännande och ibland litet motigt. 
 
Den här gången insåg jag att med längre ansats innebär det att jag också kommer få jobba väldigt  mycket med min löpning och styrkan i den och min fart. Utvecklingen att förlänga ansatsen innebär också att jag måste jobba ännu mer med uthoppet. Och med längre ansats blir det givetvis också mer löpning och då börjar baksida lår att gnälla lite för att de är lite för korta för att trivas helt och hållet efter löpningen. 
 
Så idag har jag lagt in ett extra pass med stretch och rörlighet. Visserligen ett kort pass men ändå ett sätt att hantera de nya utmaningarna som kommer med utvecklingen. 
 
Och det är ju det jag gillar .
 

Nöjd tjej

Är faktiskt riktigt nöjd med kvällens träning. Tyckte hoppningen gick riktigt bra. Ansatsen var faktiskt helt okej men landningen har en bra bit kvar innan den är bra. Men framför allt är det väldigt, väldigt roligt. Jag trivs så bra. 
 
Tänkte mest skriva det för nu skall jag sova. Har så galet ont i huvudet och är jättetrött. 
 
God natt :)
 
Från en annan dag...

Vecka 4 - Att inte analysera

Det blir inte så mycket mer än veckosummeringar just nu. Till stor del beror det på att orken inte riktigt finns där, jag hittar liksom inte rätt ord. Men det beror också på två andra saker. Dels beror det på att det skulle bli ungefär likadana inlägg varje dag. För så mycket skiljer sig inte mina träningspass ifrån varandra, jag skulle nästan kunna kopiera och klistra in och sedan publicera. Men sedan så beror de uteblivna inläggen också på att jag försöker låta bli att analysera för mycket just nu vilket är lätt att jag gör när jag skriver mina inlägg.  
 
För grejen är den att för varje dag som går så känner jag mig mer och mer otränad. Jag känner mig mer och mer klumpig för varje pass jag tränar. Och efter varje friidrottspass så känner jag mig mer och mer som en bluff. Det är kanske lite för ärligt sagt men ah, det är så det är. Och att i dessa situationer analysera en massa är nog inte så mycket till hjälp utan det skulle mer innebära att jag gräver gropen ännu djupare. Jag har lätt för analysera så det kommer automatiskt, det är mer den där överanalysen som kommer med tex inlägg jag försöker undvika. 
 
Egentligen så är jag inte speciellt orolig. Det är januari. Jag är alltid trött och lite deppig i januari. Det var evigheter sedan det var sommar och det är evigheter (typ) till det är vår. Jag vet att det bara att köra på i ett stabilt tempo,inte göra det svårare för mig än vad det är och bara nöta på. Januari är också en utav de månaderna då vi verkligen har högt tempo på jobbet. Det är väldigt roligt men också väldigt mycket. Och hur mycket jag än tycker om det så tar det på krafterna. Men om några veckor kommer det vända!!
 
För det är inte alls så att jag har en tanke på att sluta och ge upp. Nej, verkligen inte!! För någonstans har jag bilden av att jag kan bli vältränad och att jag kan hopps långt. Jag tror på det.  Dels för att jag måste våga tro på det men också för att jag ser mig själv där. Och det är den bilden som får mig att komma igenom veckorna.  
 
Så med denna långa inledning kommer här nu veckans träning:
Måndag: pass 1: styrketräning. Pass 2: friidrott 
Tisdag: vila
Onsdag : styrketräning 
Torsdag : vila 
Fredag : TRX 
Lördag: vila
Söndag: styrketräning 
 
Vartannan dag träning den här veckan. Dubbelpass i måndags pga inget pass i söndags. Extra vila i tisdags eftersom det inte blev någon friidrott och jag kändes mig inte tillräckligt fräsch för att köra något annat. Varje styrkepass har blivit mycket bättre än vad känslan var innan passet.  En sån där vanlig vecka. Det kommer löpa på så här ett tag nu. 
 
Och det jag skall göra? Samla på mig Träningspass och samla på mig hopp. Göra det som nu är ovant till något som är vant. Först då kommer jag ha nytta av mina analysera.
 
Fram tills dess: 
Träna
Hoppa. 
Njuta. 
 
Det var sol och blå himmel.  Det är mer min melodi det..!