Äntligen träning igen

Äntligen säger jag bara!! Äntligen! Jag har gått och väntat på det här sedan förra torsdagen. Träna. Jag har dragit ut på vilan för att verkligen bli frisk. Nu är jag frisk. 

Och otränad. 

Dagens träning körde jag tillsammans med klubben. Fast ah, ensam. De andra hoppade höjdhopp men jag fokuserade på styrka och att hitta tillbaka. 

Dagens lilla pass med mycket vila för att ta det lugnt:

5x5 backsquat 
5x5 marklyft 
5x5 utfall/ben med skivstång över huvudet 
2x5 5 sekunder sprint med gummiband som motstånd. 

Tog det väldigt lugnt dag. Bortsett från knäböjen där jag la på lite för mycket. Egentligen en bra vikt men jag har inte kört det på månader. Så jag skall sänka vikten och fokusera på teknik ett tag nu.

Marklyften kändes däremot bra och väldigt lätta. La dem på 30kg för att ta det lugnt. Har inte kört marklyft på månader. 

Utfallen körde jag med 10kg stång. Helt okej vikt men tappade lite höftkontroll mot slutet av repetitionerna så nästa gång minskar jag antalet och fokuserar på att ha full kontroll på höfter istället. 

Sprinten var rolig men jobbig. Jag kom väldigt fort upp i hög puls och har inte uthållighet att hålla tempot 10 sekunder så vi minskade till 5. Det skall bli kul att fortsätta och se utveckligen där. 

Nu ser jag fram emot en trevlig vecka med mycket men väldigt lugn träning 



Längtar efter träning och rutin

Igårkväll började jag längta ordentligt efter träning. Om jag skall vara helt ärlig så är det förrän nu, under de här 16 dagarna jag inte tränat på grund av förkylningen, som jag har längtat riktigt mycket efter träningen. De andra dagarna har det mest varit energin och vardagen, rutinerna jag har längtat efter. 

Jag är lite förvånad över det, för jag trodde att jag var "en sån där som inte klarade sig alls utan träning". Men uppenbarligen är det inte riktigt så. Men när jag tänker efter så tycker jag nog att det enbart är sunt. Det betyder att jag har en vettig relation till träning och framförallt att det är en del av mina rutiner, en del av mitt liv. Dessutom visar det på att jag värdesätter att känna mig pigg och mina rutiner, 

Det är det här som kan vara det svåra. Att hitta balansen i sin träning. En del behöver kanske pusha sig själv relativt hårt för att få någon form av rutin med sin träning, andra behöver hålla tillbaka sig själva för att inte fastna i det där träningsträsket som man kan hamna i och som inte alltid är sunt. Balansen mellan att träna regelbundet och för mycket är hårfin och så olika beroende på person, period i livet och kroppens status. Det är därför det är så viktigt att lära känna sin kropp, lära känna olika signaler, vad det betyder, hur man skall agera, när man skall trycka på, när man skall hålla tillbaka sig själv, när man skall vila, ta det lugnare eller öka. Men det är också det här som är en utav charmen med träningen, tycker jag. 

Jag längtar i alla fall nu, att få sätta igång att träna igen. Jag längtar efter att hoppa lite längdhopp, lite korta löpningar, efter squat, utmana och lära mig nytt. Det är nästan så att jag längtar till de planerade backintervallerna men bara nästan. 

Jag kommer ta några dagars vila till, den här gången vill jag inte köra igång för tidigt och bli sjuk igen. Därför väntar jag lite till, låter längtan efter träningen bli ännu större. Jag tror det kommer räcka gott och väl att börja med att jobba. 

Men sen. När jag vilat tillräckligt. Då skall jag träna! Och köra hårt! Utmana. Skratta. Njuta. Utmana. Och lära mig nytt. 

Längtar.