Sammanfattning av vecka 8

Här kommer en sammanfattning av den här veckan:

Veckans känsloladdning:
Måste vara mitt inlägg i från i måndags. Usch så mycket känslor och bara ord som hoppade ur munnen (fingrarna?) på mig men åh så skönt det kändes efteråt när jag bara kunde lämna det bakom mig och blicka framåt. 

Veckans märkligaste:
Det är helt klart när jag ringde ett samtal när jag jobbade i veckan för att boka en sak och blir kopplad vidare för att hamna på rätt "avdelning". Tycker att personen som svarar där låter lite frånvarande och att hennes inledande tal är i sammanhanget märkligt men tänker att hon säkert bara är stressad och tagit telefonen i förbifarten. När jag sedan säger att jag vill boka svarar hon "det vill jag också".  Det visar sig att vi i telefonkön på något sätt har blivit kopplade till varandra. Kvinnan som jag pratat med låter först väldigt bitter men när vi sedan båda förstår att det måste ha blivit fel skrattar hon gott och jag med. Vi fick en fin stund där vi skrattade och sedan konstaterade att vi skulle försöka ringa på nytt. Mycket märkligt, har aldrig varit med om att jag blivit kopplad till någon annan i telefon kön tidigare. 

Veckans finaste:
Vädret i fredags, åh så fint det var! Bilden nedan är i från då.

Veckans tacksamhet:
Jag är riktigt tacksam över mina kollegor och framför allt personen som jag sitter mitt emot varje dag. Galet glad att få jobba tillsammans med henne och ha henne i mitt liv, vilket det blir när man jobbar tätt 8-9 timmar per dag. Tack! 

Veckans besvikelse:
När jag vaknar i natt av att jag har ont i halsen och sedan i morse konstaterar att det inte gått över utan att en förkylning är på ingång. Surt. Lite extra surt eftersom träningen börjar kännas rolig och jag var lite extra motiverad.

Veckans googling:
Jag googlar alltid mycket men har den här veckan bland annat googlat "hur mycket väger en mamut?"

Veckans skönaste känsla:
Det måste varit den där känslan när jag skrivit det där inlägget och sedan åkte och tränade. Så rolig den här träningsveckan har varit! Även om jag gjort exakt samma övningar som jag brukar, haft samma tunga känsla i kroppen och känt samma smärta så har det varit en helt annan känsla för jag har haft roligt och liksom inte tänkt på att det inte går bra. Så gott! 
 
Veckans roligaste:
Det är helt klart när jag ringde ett samtal... skämt å sido (det var faktiskt väldigt märkligt, lustigt OCH roligt) men för att inte upprepa mig; veckans roligare har nog varit jobbet överlag. Jag tycker jobbet är roligt just nu. 

Veckans stoltaste:
Pappa! Är stolt över honom hela tiden just nu! Som han kämpar! 
 
Veckans mest äckliga:
Jag stöter inte på så mycket äckligt i mitt liv men vädret i gårkväll när jag gick ut från gymmet vid 21.30 var riktigt äckligt; ett lager slask helt enkelt. Blött i flera centimeter som man inte kommer undan utan det tränger in i skorna. 

Veckans antal träningspass:
6 stycken i en härlig kombination. 2 friidrottspass, 3 pass på gymmet varav 1 fokus enbart foamroller och de andra foamroller och överkropp, 1 pass utomhus i kvällssolen i fredags. Dagens träningspass för underkroppen har jag fått stryka pga halsont. Kul träningsvecka! 

Veckans lärdom:
Att en mamut kan väga upp till 6 ton. 
 
Det var allt för den för den här veckan. 
 

Vilken fantastisk dag!

Det har varit en fantastisk dag idag; blå himmel och solsken på det. Jag är en av dem som skiner upp varje gång det blir sol och mest skiner jag upp när jag inte bara få se solen från inomhus utan även får vara ute. 
 
Därför har jag njutit extra mycket idag då jag varit ledig. Förmiddagen spenderade jag inne i Göteborg där jag strosade runt lite i affärer och väldigt mycket ute i solen, ett besök hos naprapaten och en liten, liten stund i lä i solen och lunch på det. En fantastisk förmiddag helt enkelt. 
 
Var hemma någon gång vid halv tre, vilade mig lite innan jag gick ut och tränade. Kände inte alls för att åka till gymmet när det var så fint väder så det fick bli lite jogg/löpning ute i solen. I 22 minuter fick jag sol och ljuvligt väder, sedan hamnade jag i skugga och den sista delen av vägen hem var inte lika fin men den första delen var fantastisk! Väl hemma blev det de där 30 minuterna foamroller som jag i vanliga fall kör innan passen men som jag i dag valde att lägga efter, allt för att kunna komma ut i solen. 
 
Nu känner jag sådär lagom trött. Skön känsla i kroppen efter att ha varit ute och blivit lite trött men inte sådär trött så jag bara vill stupa i säng, kolla på lite serier och somna tidigt. Av denna anledning tänkte jag spendera denna fredagskväll med att plocka och städa lite. Jag känner mig utvilad men samtidigt lite rastlös och det tar inte så lång tid, det är ju ingen storstädning, därför känns det som en god tanke i kväll. Så skön känsla att vakna i morgon och veta att jag inte behöver städa! 
 
Jag har haft en sån där dag som passar mig perfekt; ingen stress, lite sovmorgon, sol, promenad, träning och få göra precis det jag vill. Jag är mycket nöjd. 
 
Avslutat det här inlägget med ett gäng bilder från dagen.
Trevlig helg! 
 

Sanningen om mitt längdhoppande

Jag vill erkänna en sak.  
Jag är fruktansvärt dålig på att hoppa längdhopp. 
 
Jag suger, jag är kass och jag skäms över hur dålig jag är på att hoppa.
 
Så, nu har jag sagt det. 
 
Jag tänkte först skriva att jag inte säger detta för att få uppmärksamhet men kom sedan på att det är just det jag gör. Detta skriver jag faktiskt för att få er uppmärksamhet för det känns som jag vill vara ärlig och berätta exakt hur det är. Jag vill inte att någon skall ha någon annan bild än verkligheten. Nu kanske jag är lite väl hård mot mig själv men det är för att jag vill få fram min poäng. 
 
Det finns några saker som jag tycker är riktigt, riktigt, riktigt (osv..) jobbigt och det är när jag har gett en felaktig bild av mig själv. Jag är ofta ärlig och ogillar situationer när jag inte får eller kan vara ärlig. Detta är en av anledningarna till att jag ofta berättar hur det är. Jag vill att andra skall få en korrekt uppfattning av mig. 
 
Jag minns att jag läste en gång om dålig självkänsla och att det är att ständigt gå runt och tro att någon kommer komma på att man är en bluff. Ungefär så känner jag mig när det kommer till längdhoppandet (obs! Skall ej förväxlas med det övriga livet utan enbart i träningssammanhang) jag känner mig som en stor bluff och att alla snart skall komma på detta och säga till mig att jag är så fruktansvärt dålig så det är lika bra att jag ger upp. 
 
Jag har eventuellt som mål att vara med på nästa klubbmästerskap men bara tanken på att vara med gör att jag får lite panik för då kommer det bli svart på vitt hur dålig jag är. Och ja, jag vet att detta går emot alla former av mental träning osv men jag vill få sagt detta för jag behöver få ur mig det så jag kan fokusera på viktiga saker (som att få kontroll över bålen, orka springa i ansatslöpningen och få bättre teknik i hoppningen) i stället för att grubbla på detta. 
 
Jag har hoppat 3,20m, möjligtvis lite längre precis i början när jag var nyförälskad i friidrotten men inte mycket mer. Mitt mål är att komma över 5 meter men mitt drömmål är 6 meter. Jag är fullt medveten om att det sista är ett mål långt över förnuftighet men 5 meter känns bara långt bort. Att skriva detta ger det svart på vitt; det är inget vidare bra. 
 
Man kan ställa sig frågan om jag nu tycker jag är så dålig varför fortsätter jag? Och det är en väldigt bra fråga som kräver sitt inlägg och framför allt ytterligare tid att formulera ord men jag kan kort säga så här; jag är fast besluten att kämpa mig i genom det här för 1) Friidrott är bland det roligaste jag vet. 2) Jag kan sällan göra något utan att tänka resultat. 3) Varje gång jag försökt sluta har jag saknat det så mycket så jag börjat igen. 
 
Kanske tänker ni nu "det här är ingen stor grej" men kom då ihåg att det här är en stor del av mig liv, jag kan inte låta bli att tänka på träning hur mycket jag än försöker, jag till och med drömmer om längdhopp. 
 
Så nu vet ni detta, nu vet ni svart på vitt hur det är. Det känns väldigt, väldigt bra. 
 
Nu skall jag åka och träna.