JHH

Jag ber om ursäkt för detta sena inlägg samt till er som följer mig på Instagram för här kommer typ en repris på kvällens inlägg där men i ("lite") längre version. Och jag kan nog redan nu be om ursäkt för alla känslor som kommer komma samt det stora mängden text i detta inlägg.

Men I kväll alltså! 

Efter att ha fixat med saker i lägenheten hela dagen samt badat och spelat piano, Obs! De två sistnämnda ej samtidigt, valde jag att chocka kroppen med en löptur. Klockan var då kvart i nio och temperaturen var så behaglig att springa i. Jag bestämde mig för en runda och började springa. Nu borde jag kanske inte kalla det springa med tanke på att ett utav mina smeknamn är snigel men i kväll använder jag det ordet. 

Gav mig alltså ut och ja, sprang. Efter en liten stund blev det så klart lite jobbigt men så bestämde jag mig för att ta en liten bit till och sedan en liten bit till och så... ja ni fattar. Kommer så hem, sätter mig på stenen utanför porten och ser att klockan står på 4.99. (Bestämmer mig för att jogga ner någon meter till så jag kommer till 5 km). Blir så chockad när jag ser att det står 4,99. Det kändes verkligen inte som det! Hade min hjärna inte varit inställd på den här rundan hade jag dessutom orkat med. 

Alltså, jag minns inte när jag sprang senast. Men i våras någon gång kanske? Och när jag senast sprang 5 km? Så långt bak i tiden kan jag inte ens tänka? 1 år? Mer? Och när hade jag senast känslan av att vilja träna? Några dagar i juni nu i somras men innan det? För ett år sedan(med några få undantag)? När senast var jag överraskad efter ett pass i stället för att vara besviken? Jag kommer nog inte ens upp i en handfull tillfällen på 1,5 år. 

Så aaah, jag kan inte ens beskriva den här känslan jag har i kväll. Det är endorfiner så det står härliga till men det är också lycka. Och även om jag vet att det kan vara en helt annan känsla i morgon så är det helt ljuvligt i kväll. För jag älskar ju det här!! Det är ju det här jag tycker om, som brukar göra mig glad. Åååh ♡. (Nu kanske jag pratar mer om träning generellt än just löpning...).

I alla fall. 

Går med trötta ben upp för trapporna och hamnar sedan på golvet i lägenheten för jag inser att jag är rätt trött.Kraschar där en stund för att sedan fixa pizzadegen som varit på jäsning under tiden jag varit ute, tar en snabbdusch (som inte ens är jobbig, jag som tycker duscha är jobbigt mest hela tiden) medans pizzan är i ugnen och kan sedan äta pizza samtidigt som benen är trötta men kroppen fylld av endorfiner. Och här sitter jag nu vid bordet med tända ljus, äter en god pizza och känner mig bara glad. Och lite trött. 

Nu hoppas jag att jag behåller denna energi till i morgon för då MÅSTE jag reda upp det kaos jag har skapat här i lägenheten idag. Men det tar vi i morgon. Nu skall jag njuta av denna kvällen. 

 

Tjolahopp!!

//Något endorfinhög JHH.