Elefantöronfarmen

Jag vet inte varför jag skriver detta, för vem vill egentligen veta något om mina blommor men jo, idag kommer jag skriva om mina blommor ändå - för jag vill skriva om det det helt enkelt. Och jag vet att jag låter lite galen i detta inlägg men jag har kommit att gilla dessa blommor ;) 
 
Igår planterade jag om mina blommor. Två av blommorna fick levla upp en kruka då de hade blivit lite för stora för sina kurkor. De andra blommorna fick bara ny jord.Det har varit lite kris bland mina elefantöron det senaste, man kan säga att hela min uppfödning av elefantöron har varit nära på att dö ut. Framförallt är det moderplantorna som har tappat sina blad fortare än jag hunnit skrika nej, nu ser de ut som, jag vet faktiskt inte vad. De är i alla fall inte särskillt vackra. Ungarna har tappat några blad här och var men framför allt har de sett deppiga ut men nu har det som sagt börjat vända.
 
Jag vet inte om den här krisen beror på för lite eller för mycket vatten men glada har de sannerligen inte varit. De senaste dagarna har det däremot vänt något nu när jag planterat om dem tycker jag de ser lite piggare ut, det sistnämnda kan dock bero på att det ser trevligare ut med den nya jorden. Oavsett vad så är det roligt att mina lilla elefantfarm har börjat gå mot ljusare tider (får vi hoppas). 
 
Jag planterade om blommorna ute i förrådet för att inte behöva släpa in jorden i lägenheten. Där stod jag med raggstrumpor och sletna tofflor ute i det kyliga förrådet och tyckte det mest bara mysigt att plantera om blommorna. Jag vet inte vad som händer med mig? Men det bor nog sannerligen en liten tant i mig. Det känns fint. 
 
Det var allt från mig och min elefantfarm denna kväll. 
 
Elefantbebisar från min första kull
Blommorna längst fram har fått levla upp en kruka. De minsta kommer nog från kull nummer två medan de lite större är från den första kullen men de var väldigt små från början så jag tycker de växt bra. 
Och de här är mammorna, de är sannorligen inte vackra just nu men de får vara kvar så länge de har blad kvar! Dessutom har den ena en ny unge, den får vara kvar funderar på om den skall få vara kvar och bli stor eller om den skall få en egen kruka - jag har inte bestämt mig ännu. 
 

Bryta mot principer

Är det där det enda du har med dig? Frågade pappa mig i söndags när jag skulle åka hem efter att ha varit hos dem under helgen. 
 
Och ja, det var det enda som jag hade med mig. Och ja, pappa blev mycket förvånad när jag berättade detta. Det är nämligen så att jag alltid har med mig hur många väskor som helst när jag kommer till mamma&pappa, även om det så bara är över en helg. Det är en väska till träningen, och så en väska med träningskläder för ett eller två pass inne och jag brukar alltid ha med mig så att jag träna eller gå på promenad utomhus om jag för lust för det. Ibland har jag även en annan väska med "vanliga"kläder och så kan jag ha en kasse med tvätt, för att det är enklare att tvätta hos dem än hos mig. 
 
Det har väl mest varit en principsak, att jag skall ha med mig alla de grejerna för att kunna träna ute eller gå promenader utan att bli besviken att jag inte kan det för att jag inte har saker till det och så där. Men den här helgen bestämde jag mig för att gå emot min egen princip. 
 
Det är nämligen så att jag märkt att en del av de principer jag har inte är vettiga längre. Okej, en del har kanske aldrig varit vettiga men i andra fall så har situationen ändrats, jag ändrats eller andra människor ändrats och då visar det sig att en princip jag gjort under lång tid helt plötsligt inte är nödvändig längre. Jag tycker det är lite jobbigt att vissa saker jag gör mer är en en princip än nödvändighet men jag har visserligen också märkt att vissa saker blivit enklare när jag brutit med en princip.
 
Så inför helgen packade jag bara en väska. För jag skulle vila från träning (tog bara en omgång träningskläder) och jag hade ju faktiskt inte kommit ut på promenad de senaste 3 gångerna jag varit hos mamma&pappa så varför skulle jag komma ut nu? Så jag lät utekläderna vara hemma. Gladoch lite stolt över att bryta mot min princip och inte behöva bära på tusen värskor (överdrift men det känns så) åkte jag till mina föräldrar. 
 
Och tror ni inte att det blir superfint väder och jag känner mig rätt pigg så hade jag orkat gå en långpromenad? Jo. Och där har jag brutit mot min princip och kan inte gå ut (jag hade bara skor med klackar med mig - inte lämpat för promenad). Tillslut fick jag letat fram ett par riktigt gamla skor i förrådet som egentligen borde ha slängts för att det nog mer skadar fötterna än hjälper dem och jag fick ta pappas halsduk och underställ och jag hittade min brors mössa i en låda så  tillslut jag kom ut någorlunda klädd. Men tänk om jag inte hade brutit mot min princip utan gjort som alltid. Då hade det inte varit några problem. 
 
Så nu vet jag inte? Vissa av mina principer verkar ju vara vettiga? Är det helt enkelt så här man får göra? Testa sig fram vilka principer som är vettiga och vilka som inte är det? Oavsett... så kommer nog väskorna med kläder förlja med till föräldrarna nästa gång. 
Tjejen som enbart hade en ynka väska med sig till föräldrarna... OCH lyckas skriva ett lååångt inlägg om det. 

Lugnande rutiner

Jag besöker ju en naprapat då och då. Bortsett från själva naprapatbesöket så har jag också skaffat mig lite andra rutiner i samband med detta besök. 

Jag brukar också gå förbi pocketshop. Kanske inte så mycket för att det är just den affären utan för att den ligger längs vägen till bussen från naprapaten. Jag brukar gå runt i affären och kika på böckerna och ibland köpa någon bok. Efter det går jag till ett café och sätter mig där och äter något gott eller matigt beroende på smak för dagen. Sedan sätter jag mig där och läser min bok. 

Idag gjorde jag exakt det där. Satte mig på cafét och tog upp min bok som jag köpt, satte hörlurarna för öronen och stängde in mig i min värld och läste (och åt lite).
Det är fantastiskt när man kommer in i en bok och tycker om den från början.

Jag tittade på klockan vid halv sju, bestämde mig för att sitta till sju men när jag tittade på klockan nästa gång så var den tjugo över sju. Tiden bara försvann.

Jag antar att det var exakt det jag behövde. 

Jag fick, med en liten suck, plocka ihop mina saker för att åka hem för att hinna laga lite mat till lunch i morgon och somna tidigt. Att ha det här naprapatbesöket med tillhörande rutin känns som något fint i vardagen som dyker upp var tredje månad.