Året 2013

På Julaftonskväll förra året tog jag mig en liten joggingtur. Jag hade jobbat mycket, var lite trött och sliten. Jag hade nått fram till datumet jag hade som mål. Det var dags att börja om, det gjorde jag då. Idag ser jag tillbaka till det jag skrivit och ler. Tänk, nästan allt av det jag skrev förra året har jag gjort.
 
"Så nu, inte 1 januari, inte om tre månader utan här och nu börjar mitt nya träningsår. Jag har inga mål, inga specifika planer jag vet bara att jag skall njuta till fullo av att kunna träna, vilja ge mig an utmaningar, fylla kalendern med lagom många träningspass, testa nya saker, bli ännu bättre på sånt som jag gjort innan.
 
Jag skall gymma, försöka springa lite, gå på CX-pass, träna TRX, hålla i TRX-pass, crossfit (oho, med ny anläggning och allt). Jag skall njuta, jag skall skrika, jag skall skratta, jag skall bli sur, eventuellt för en minut ge upp, ta nya krafter. Jag skall köra tungt, satsa på teknik, ta lugna promenader, köra backintervaller,springa i den långa backen, åka skidor, simma. Jag skall vila, köra järnet och svettas ."
 
Tillbaka i nutid. 2013. Ett år senare.
Jag går igenom min träningskalender. Och känslan av att jag står still och inte kommer någon vart försvinner för en liten stund. 
 
Jag har försökt springa och faktiskt också lyckats springa. Jag har tränat TRX och haft många TRX-pass . Jag tänkte inte då att STC skulle bli anläggningen jag skulle träna mest på och sakna mest under semestern, jag vill inte dra det så långt som till Crossfit men jag inspireras och blir pushad av det. Jag har åkt skidor och simmat.
 
Jag har gymmat, njutit av träning. Jag har sprungit upp för den långa backen och jag har utmanat mig själv. Jag har gått på lugna promenader. Jag har tränat teknik och utvecklats. Jag har svettas, utmanat mig själv, vilat. Jag har varit nära på att ge upp men tagit mig upp. Jag har kör backintervaller och roddintervaller.
 
Kära värld. Så bra det har varit. Och så mycket utveckling och så mycket jag har utmanat mig själv. Att jag har det här att gå tillbaka och läsa känns fantastiskt och det känns också roligt att kunna samla ihop det så att jag lätt kan gå igenom de olika länkarna (jag förväntar mig inte att allt för många kommer orka läsa igenom alla länkarna). 
 
Jag kan le, high five:a med mig själv, klappa mig själv på axlen och säga bra jobbat.
Riktigt, riktigt bra jobbat.
Vilket fantatiskt träningsår 2013 har varit. 
 
Och det bästa av allt; nu väntar ytterligare ett år.
 
 

Bästa medicinen

Intensiv dag på jobbet.
Väldigt intensiv.
Trött huvud och slut i kroppen. 
 
Åker hem. Fixar telefonen
(Som tydligen inte gillar att landa i köttfärs)
Åker till gymmet. 
 
Hittar favorit-Arc Trainern.
Starta program.
Slår in tid.
45 minuter. 
 
Startar Spotify.
Letar bland spellistorna.
Väljer bästa
Trycker på play. 
 
Kör.
 
Låter kroppen bara gå.
Tänker inte så mycket. 
Njuter. 
 
Känner hur kroppen blir varmare.
Mjukare.
Känner lite träningsvärk.
Svettas lite. 
 
Ökar efter 5 minuter. 
Efter ytterligare 10 min ännu en nivå upp.
 
Svettas. 
 
Utmanar en nivå till. 
Känner hur huvudvärken sakta, sakta försvinner
 
Njuter.
Sjunger med i låtarna. 
Kanske lite för högt. 
Kollar mig runt. Ingen i närheten.
 
45 minuter swischar förbi. 
Nedvarvning. 
Färdig. 
 
Går från gymmet mer ofräsch i utseende. 
Men huvudet så mycket fräschare.
 
Det är bästa medicinen efter en intensiv dag. 
 
 
 
 

Jullugnet

Julstressen.
Jullugnet.
Så stor skillnad det är.
 
Jag är lugn nu. Och lite utvilad. Har sovit till nio, halvtio både igår och idag. 
Jag har ätit mat, alldeles lagom med mat. För att vara jul. 
Jag har vilat, tagit det lugnt och umgåtts med min fina familj och släkt. 
 
När jag kom hem efter ha spelat på julaftonsförmiddagen så visste jag,
Nu är lugnet här. 
Nu kan jag slappna av. 
Och det har jag gjort.
 
Är det värt det?
Tröttheten? Stressen?
Ja.
För nu är jag lugn, familjen är hemma.
Huset är städat och fint.
Lugnet ligger och kommer vara så länge. 
 
Igår satte jag mig i min fotölj på kvällen, något jag aldrig hinner med annars.
Något jag inte orkar annars.
Jag har inte haft den ron att sätta mig ner. Men igår. Kröp ihop under filten och läste min bok.
Det är lite synd att jag inte gör det oftare, jag gillar att läsa och det är ett bra sätt att koppla av. 
 
Jag känner mig lugn nu och lite piggare.
Det skall bli roligt att jobba idag. 
 
Nu har jag börjat om. 
Jag ser fram emot fortsättningen.