Att pusha och att släppa efter

Om jag i måndags var väldigt hård (nåja) mot mig själv så var attityden mot mig själv helt annan igår när jag skulle träna. Kände redan innan att jag inte var på topp rent psykiskt och kände mig stressad. Det är sådana lägen som jag bara låter mig själv träna på, så länge det räcker. Då är det ingen vi-håller-på-tills-du-har-gjort-det-du-skall-attityd utan mer  den mjuka gör-det-du-kan-bara-du-gör-något-attityden. 
 
Och varför säger hon detta? 
Jo, just för att visa att jag inte bara är hård mot mig själv och tvingar mig att göra allt. I vissa lägen låter jag det "bara vara" för när stress och annat är inblandat - då blir det sällan bra träning. Träning som är ångestladdat är aldrig bra träning, i alla fall inte för mig. 
 
Med andra ord gäller det att jag lär mig att känna efter, lära känna min egen kropp. När det väl är motigt är det på grund av ren lathet, fjomperier och liknande (som det oftast är för JHH) eller är det något annat? I går var det något annat, då var det bara att lyssna på kroppen och gå tillbaka ett steg, för en dag inte se mot målen utan mot välbefinandet (som ju är en del av mitt mål). 
 
Det här kanske går helt och hållet emot andras principer, att helt plötsligt se bort från eventuella mål, att ge efter, att inte kämpa in i det sista. Men för mig får aldrig träning blir något dåligt. Det kan var tufft, motigt och svettigt men jag vill inte förknippa det med den där ångestkänslan. Då väljer jag att backa till det känns bra. I längden kommer jag må bättre av det. Jag ser hellre att jag mår bra och inte når de där målen än att jag når mina mål men mår dåligt.
 
Och faktum är att det blev ett helt okej pass igår. Lite löpning, avslappnad promenad och sedan tabata-intervaller på det. Jag var svettig efteråt. Jag får vara nöjd. 
 
Lär känna din kropp. När du skall pusha på, när du skall släppa efter. 

Det där med nya skor

Jag vet att jag i ett inlägg skrev att jag inte bryter bra vanor, alltså inte byter träningsskor. Men så har jag börjat fundera på att ha ett par nättare skor att gymma i. Och eftersom mina andra är allt annat än nätta så behöver jag bryta vanan, lite granna. 
 
Så idag passade jag på att kila in och prova skor. Och om man säger så här, det är inte antalet olika modeller som är problemet - det är mina inte så stora fötter. Låt mig berätta dagens lilla prova-skor-upplevelse.
 
JHH hittar ett par skor. Vänster känns helt okej. Ber att få prova höger. Höger känns HELT olika. Lite som att prova en helt annan modell. Funderar på om det är skall vara så. Såklart inte. De som jobbar där kollar på mig och ser fundersam ut. Konstig tjej? Men jag står på mig och frågar om de har samma sko fast ett annat par. Nej, tyvärr de är bortsprugna..?
 
Sedan fortsätter det med att de vill att JHH skall prova massa andra skor. Johodå, JHH har en bra dag och kan gå med på det. De sätter igång, det som visar sig vara det omöjliga; Hitta skor i storlek 36. Inte en enda modell som kunde vara intressanta fanns i storlek 36. Tillslut är vi över på löparskor trots att det inte är det vi skall ha bara för att hitta en i 36. 
 
När jag till sist hör "det är ju i alla fall fina" känner jag att det är dags att gå därifrån. Utan skor. De där nya skorna får jag helt enkelt hitta en annan dag.
 

Bland mat, skor och kärlek

Idag har jag varit ledig. Det var skönt efter att ha jobbat ganska så många timmar de senaste dagarna. Så här har min dag varit hittills;
Besiktade bilen. Felfri. Jag upprepar: felfri!!


Sedan åkte jag till Alingås och åt mat

Testade nya träningsskor (mer om det senare...)

Njöt av att Alingsås är så galet vackert
Och så gick jag runt i sådana små, gulliga affärer som egentligen
inte passar mig men jag kan ju låtsas i alla fall


Och sedan åkte jag hem. Däckade i soffan.
Men det tror jag inte det finns någon bild på.
Jag hoppas i alla fall inte det.