Träning är en ständig balansgång

Klockan ringde fem första gången i morse. Jag skulle upp och träna, det var min plan men det blev inte så. 


Huvudet är tungt och dunkar lite och kroppen känns trött. Inte så att jag håller på att bli sjuk utan kanske snarare att kroppen behöver lite vila. Jag hade tänkt att köra löpskolning och intervaller men valde i stället att somna om. 

Det känns lite som att jag sviker mig själv när jag inte går upp och tränar samtidigt som jag också vet att i dag hade inte träningen fungerat. Många gånger blir de bättre än vad man tror när man väl börjar träna men det hade inte blivit någon bra träning, så väl känner jag min kropp. 

Så det blev helt enkelt nästan två timmars sömn till och även om jag fortfarande är trött så känns det lite bättre. Det kanske blir träning i kväll när kroppen fått några timmars vila till eller så blir det en improviserad vilodag. 

Många gånger behöver man vara disciplinerad om man skall få några resultat i träningen men man behöver också vara lyhörd för det är en balansgång.  Nu tror jag inte att det hade blivit "farligt" om jag tränat på morgonen men antagligen blir träningen, om den blir av, ännu bättre i kväll. 

Träning är en ständig balansgång där det gäller att lära känna sin kropp så mycket som möjligt. 

En annan typ av vila

Elefanten har tränat

Ni vet att jag brukar beskriva mig själv, och även ibland andra, som olika djur. När jag är riktigt trött brukar jag säga att jag är som en överkörd bäver, när min syster var hemma över jul var hon som en speedad gasell. I dag var jag som en elefant.  
 
Jag vet att en del kommer säga att jag överdriver nu men skulle jag beskriva min känsla när jag tränade idag så kände jag mig en tung elefant som tog sig fram. Detta skall inte tolkas som att jag känner mig missnöjd eller nedstämd på något sätt utan det är bara mitt konstaterande. Jag önskar ju att jag var mer som en känguru eller groda eller något annat hoppande djur eller kanske kände mig lika snabb som en gepard men nu är det inte så.
 
I dag kände jag mig en elefant men en glad sådan.  För jag älskar den här typen av träning. Att bli trött,  låta huvudet få jobba, inte kunna stå efteråt och bli lite yr och lite illamående. Jag tycker om den här typen av träning för jag får lägga det på min nivå och köra slut på mig, på den nivån jag är. 
 
Jag kan inte direkt påstå att jag hade den bästa uppladdning till dagens träning. 4 timmars sömn i natt. Hade det inte varit för att det var första fysträningen för terminen så hade jag inte gått. Då hade jag kört träning på gymmet och sedan åkt hem för att sova men nu var det fys och det ville jag inte missa. Egentligen var jag ganska trött och det märke jag bland annat på sista övningen då jag blev yr och fick inse min begränsning men jag är ändå nöjd med det jag presterade idag. Tung och långsam (om man jämför med hur jag vill känna mig) men jag hade ärligt talat inte kunnat prestera bättre efter kroppens förutsättningar och det känner jag mig väldigt, väldigt nöjd med. 
 
Jag ber om ursäkt för att om detta inlägg är dåligt skrivit eller väldigt spretigt, min hjärna har nu checkat ut och nu väntar jag bara på att kroppen skall komma till ro så kommer jag nog sova gott i natt. Vi hörs i morgon, då kommer nog rubriken ha något med antigen; träningsvärk, ryggont eller värktabletter.  Det skall bli spännande att vakna se! 
 
Godnatt från en nöjd och trött elefant. 
 

Hej hallen, höstträning och träningsvärk

 
I dag körde inomhusträningen igång och som den gjorde det! Ett riktigt bra pass fick vi köra idag! Det var utmanande på många sätt och vis. Först fick hjärta och ben jobba och kämpa. Sedan fick överkroppen visa vad den gick för. Och hela tiden fick mitt huvud vara topp för att orka med det hela. 
 
Här kommer några positiva saker med dagens träning:
 
1. Jag kunde jogga/springa under samtliga tillfällen vi skulle göra det. Det gick inte så fort vid alla tillfällen men jag kunde springa utan att få extremt ont i smalbenen. Stundvis kände jag inte av dem alls men det kan möjligtvis bero på att benen var så galet trötta så det var det enda jag tänkte på. 
 
2. Jag gav inte upp en enda gång. Så galet skön känsla. Även fast jag stundvis kände mig helt slut så fortsatte jag. Så stolt över det! 
 
3. Jag hade riktigt, riktigt roligt. 
 
4. Jag tänkte knappt några negativa tankar och gjorde jag det vände jag dem sabbat. 
 
5. På slutet körde jag 8 boxjump på 50 cm trots att jag egentligen inte visste hur jag skulle förmå kroppen att lyfta benen. Dessutom slog jag mig inte... funderar fortfarande hur det gick till. 
 
Som sagt! Riktigt, riktigt roligt pass där jag var på helt rätt sinnesnivå. Jag skulle säga att detta var ett utav de bästa passen, av den här typen, som jag har gjort. I alla fall om man ser till det mentala. Riktigt go känsla! 
 
Nu ser jag fram emot nästa träning! Och så ser jag fram emot att sova för nu är den här kroppen i stort behov av sömn!