Det är nu jag skulle ha varit i mål

I dag är det 31 augusti och man kan nog i stora drag säga att sommaren (snart) är över. Sommaren 2016 är (snart) över, sommaren då jag skulle ha nått mitt mål.

Det har jag sannerligen inte gjort.

Jag vill vara ärlig och säga det. Jag lyckades inte ta mig hela vägen och ärligt talat lyckades jag inte ens ta mig halvvägs.

Ni har följt mig, ni vet att jag har kämpat. Ni vet att jag gett upp och börjat om. Kämpat på nytt. Jag såg det som ett misslyckande först, att jag inte lyckats nå mitt mål och att jag gav upp och på sätt och vis gör jag fortfarande det men jag väljer att fokusera framåt i stället och ta med mig kunskapen från dessa 2 år.

För jag har lärt mig mycket under dessa 2 år. Mycket om mig själv, om hur jag fungerar. I början imponerade jag på mig själv, det gör jag stundvis fortfarande men det är mer vardag nu. Jag har lärt mig att hantera mina tankar bättre, jag har lärt mig att det inte är antingen svart eller vitt, jag har lärt mig att i alla fall försöka att inte överanalysera. Jag har lärt mig att försöka vara tålmodig. Jag har lärt mig att ha riktigt roligt när jag tränar. Henke ger mig ständig ny kunskap och han har även lärt mig att inget är omöjligt, det kan bara ta ganska så lång tid för att lösa saker. Jag har lärt mig en hel del inom friidrotten och förstått hur krävande det kommer vara för mig att nå dit jag vill (vilket i i någons ögon, som tränat mycket friidrott inte är långt alls). Jag har börjat lära mig att hantera stress och att hantera mig själv.

Och framförallt; jag har lärt mig att detta inte är hela livet. Det betyder inte att det inte är viktigt eller att jag inte bryr mig eller inte vill fortsätta. Jag bara vet att livet fortsätter ändå, utan friidrott, visserligen lite tråkigare men det fortsätter. Det har blivit viktigt för mig. Livet kommer inte falla ihop om det här inte fungerar.

Jag har inte lärt mig att hoppa så bra längdhopp som jag drömde om för 2 år sedan och jag är inte starkare fysiskt eller mer vältränad nu än när jag började MEN jag är starkare mentalt nu än när jag började och det känns oerhört viktigt just nu.

Så nu avslutar jag kapitel 1, vänder blad och gör mig redo att påbörja kapitel 2. Hur många kapitel det kommer bli, det har jag ingen aning om.

Bilden som varit med sedan början 

 

Tillbaka till vardagen

Sista kvällen med semster, i morgon börjar jag jobba igen. På ett sätt skall det bli skönt, vardag brukar vara fint men semester har också sin charm och det känns lite nervöst att semestertiden är över och vardagen är tillbaka. Jag tycker om att jobba så det känns bra det är mer brist på tid som jag är lite nervös inför. Att vara effektiv men inte stressa det är en fin balansgång det där. 
 
Är hemma hos mamma och pappa just nu. Har lånat kök och tvättmaskin så nu är jag redo för veckan, det känns bra och en viktig del i det där jag skrev innan - brist på tid. 
 
Det skall bli skönt att sova nu, oftast när jag oroar mig för saker vill jag mest bara att det skall komma så jag kan hantera det, att gå runt och vänta eller bara vara är värre. Med andra ord längtar jag lite efter i morgon och att dra igång vardagen igen. Men innan sömn så skall jag ta mig hemåt, få in matlådorna i kyl och frys och sedan hänga tvätt. Kommer somna gott sen i alla fall. 
 
Dagens matlådor på bild är; egen variant av lasagne, ris och kyckling med salladen i den ena matlådan (med andra ord kommer det se godare ut än de där torra lådorna gör just nu) och så köttbullar i de där små lådorna, bara ta fram ur frysen och hitta på något tillbehör. Två portioner kyckling blev det också. Fint att fylla frysen med färdiglagad mat.
 
 

Mental träning

I dag har vi haft mental träning med friidrottsklubben. Jag tycker det är ett bra initiativ av tränarna och tror och hoppas att ungdomarna får ut mycket av det, om inte exakt just nu så förhoppningsvis i framtiden. 
 
Jag tycker mental träning är väldigt intressant och jag önskar att jag hade haft det där för en massa år sedan när jag ville börja träna friidrott. Jag önskar att jag då hade haft mig själv eller någon annan som guidade mig hur jag skulle tänka och hur jag skulle hantera mina hjärnspöken men det är ingen större idé att älta det utan mer ta tillvara på det jag har just nu. 
 
Även jag uppskattade passet väldigt mycket och jag gav mig mersmak och en hel del funderingar, det mesta positiva men också en del kämpiga tankar så när jag kom hem tog jag fram min lilla bok och skrev ner lite tankar från dagens pass. I morgon tänkte jag ta mig an dem och fördjupa mig lite mer i det, det är väldigt nyttigt, inte bara i träningssyfte utan i hela livet. Men dessa tankar och funderingar får vänta tills i morgon för att göra det på kvällen när man är lite trött - det kan skena iväg en väldans, det har jag erfarenhet av. 
 
Jag säger det många gånger men träningen har verkligen hjälpt mig med mycket annat i livet, det har gett mig ytterligare lite självförtroende, ökad insikt om mig själv och kunskapen att hantera något som gör mig nervös eller en situation jag känner att jag inte kan hantera. Träningen har helt enkelt hjälpt mig att prestera bättre i livet.