2015 i bilder

Här kommer några utvalda bilder från mitt 2015. 
 
Det är något med den här bilden som jag tycker om. Jag kan inte säga vad men ja, jag tycker om den helt enkelt. 
 
Jag flyttade och skrev ingenting alla om det trots att det egentligen är en ganska så stor grej att göra det. Anledningen till att jag inte skrev så mycket misstänker jag beror på att jag inte ville göra det till en sån big deal, ingen stor förändring utan bara något helt naturligt. Pappa och jag flyttade min saker på en dag och på kvällen kom resten av familjen och hjälpte till med det sista, en fin dag. Det blev rätt bra. 
 
Och så kom våren och jag blev alldeles förälskad i bokskogar. Det blev ett stort antal promenader i de där skogarna. 
En utav de bästa sommarbilderna från 2015. 
 
Vet att det här är mer en träningsbild men den dagen var en utav de bästa dagarna på hela sommaren, exakt en sån där sommardag jag längtar efter. Vaknade tidigt, gick en promenad, åkte och tränade (bland annat häck) det var varmt, riktigt hett, så efter träningen åkte jag hem och la mig i skuggan och det lugnt några timmar innan dagen avslutades med ytterligare ett träningspass. En riktigt bra sommardag. 
Semestern spenderade jag i stugan. Värmen och det dina vädret kom alldeles lagom till min semester i augusti. Jag var i stugan, tog det lugnt, och badade en del. Och så paddlade jag och pappa kanot. 
Sommarens höjdpunkt (hehe) blev den lilla flygturen. Min bror och min extrabror (typ) hade fått det i present några år tidigare och nu var det dags för en liten tur. Jag svarade ja när de frågade mig dels för att jag tyckte det var lite roligt (trots höjdrädsla) men också om det hände något skulle jag i alla fall vara med. Det gick bra och det blev en trevlig tur. 
Hösten 2015. En utav de vackraste och finaste höstarna jag upplevt. Fina färger och fint väder. Ljuva höst. 
De senaste veckorna har jag tänt massvis med ljus. Det har blivit ljuspunkterna i den mörka november. 
Avslutar med den här bilden. 
 
Gott nytt år.

Träningsåret 2015

I år har jag valt att sammanfatta 2015 i två inlägg. Ett inlägg med fokus träning och ett annat med fokus allt det andra som hör livet till. För den träningsintresserade är det bara att fortsätta läsa, för den som är intresserad av övriga livet kommer det inlägget i morgon.

Här kommer en liten sammanfattning för min träning under 2015. I stället för att skriva en extremt långt text har jag valt ut några bilder från året som jag tycker sammanfattar det och skriver bara en väldigt lång text ;)

Träningsåret 2015

 Jag har kört väldigt många utfall. Utfall fram, bakåt, åt sidan, snett bakom. Utfallsteg framåt med eller utan rotation. Utfall med kettlebells i händerna eller utfall med boll i famnen. Normallånga utfallssteg och kortare steg. En massa utfall helt enkelt. Jag har utvecklat någon form av hatkärlek till de där utfallen.
 Första halvan av året tränade jag bland annat på armhävningar. Från att inte lita på att jag kunde göra en enda på golvet till att göra flera stycken. Jag minns när jag klarar de 5x5 stycken, det var en härlig känsla. Känslan av att ha lagt ner kraft och sedan kunna se utveckling och klara något man inte gjort innan.
Jag har gått från att längta efter att kunna köra knäböj, marklyft och frivändingar till att nästan inte längta efter det överhuvudtaget (det har jag skrivit om nyligen) men att under en period köra enbensmarklyft, det var riktigt roligt.
 Midsommarafton. Jag hoppade längdhopp och slog flera rekord, hoppade längre än jag gjort innan och jag var riktigt glad efter det passet. Ett utav de bästa längdhoppasset under året. Längdhoppandet har varit det roligare och tuffaste under det här året.
 Även om det har varit en del motgång med gnällande smalben, knäveck som är tjuriga och ett psyke som inte varit på topp har jag ändå gjort sånt som jag länge har velat göra. Som att till exempel springa över häckar. Bilden är ungefär lika bra som min teknik och fart men att få göra det, få träna det jag längtat efter många år, att äntligen får göra det. Det är ljuvligt.
 Att kasta spjut blev lite räddningen när prestationsångesten tog över. Att göra något där jag inte hade krav på mig själv tog mig igenom de där perioderna. Att försöka kasta lite spjut gjorde träningen rolig.
 Den känslan jag hade när jag körde spurter i skogen den där dagen, känslan av att vara vältränad, explosiv och stark; den känslan var ljuvlig. Det kändes som jag hade alla möjligheter då, att kroppen samarbetae med mig. Sedan att det inte var sanning, det är en helt annan sak, men jag njöt den dagen.
 Redan i januari känslan som jag befarat skulle komma. Känslan av att det kanske var lika bra att ge upp, känslan av att vara ett fiasko, känslan av att ständigt känna mig misslyckad. Från januari till maj kämpade jag dessa känslor, ganska så ensam eftersom det bara var jag som visste om mina krav och mina drömmar. Tillslut blev det för mycket och jag bestämde mig för att lägga målet på hyllan. En svårt beslut men ett utav de bästa besluten jag fattat. Skillnaden utåt blev kanske inte då stor till och börja med men mitt förhållande till träningen och det här målet. Jag fortsatte att försöka göra några träningar, tränade det jag tyckte var roligt och jobbade igenom besvikelsen att ha ge upp. Efter ett tag började jag sakna att träna med ett mål och ganska snart efter det var målet tillbaka men utan att vara ett tidsbestämt mål. Inte förrän i december kände jag samma glöd och motivation till träningen igen.

Det har varit ett år fyllt av berg och dalar. Det har varit väldigt mycket känslor och jag har kämpat mycket men också fått göra det jag faktiskt vill göra; träna friidrott och hoppa längdhopp. Känslan just nu är att jag vill fortsätta, fortfarande utan någon tidspress men med målet att faktiskt lära mig att hoppa längdhopp riktigt bra. Träningsupplägget jag har just har jag ju skrivit om och jag trivs riktigt bra med det. Jag känner en ny glöd och ett nytt intresse.

 Slutligen; ett stort tack till alla som stöttat och hjälpt mig under det här året. Tack till alla som hejat och gillat. Tack för alla era kloka och uppmuntrande ord. Tack till Henke för ditt ständiga tålamod och nya idéer under våra PT-träningar, tack till alla friidrottstränare under friidrottspassen. Tack! Jag hoppas ni vill följa med under 2016 också.

Förkylning med doft av mint

Jag kan ju inte direkt påstå att jag varken känner mig så värst frisk eller fräsch just nu. Jag har helt enkelt fått en ordentlig förkylning men inte en såndär dunderförkylning som jag hade i höstas, nej det här är ingeting jämfört med då men ändå, jag är inte bra. 
 
Jag försökte i alla fall gå till jobbet i morse för då kände jag mig rätt pigg och fräsch. Och jag kom också dit. Jobbade någon timma och sedan kom förkylningen ordentligt och jag insåg att det var klokast att åka hem. 
 
Så nu ligger jag här, har precis vaknat efter att ha sovit,och surar lite. Känner inte alls för att vara sjuk just nu. Det är 1. Inte roligt 2. Inte lägligt 3. Inte alls roligt. Jag som hade tänkt hinna med en massa saker på jobbet, ha roliga mellandagsträningar och ja, ha det bra. 
 
Men i stället ligger jag här och snurvlar. Men vad gör det när jag har pappersnäsdukar som doftar mint? 
 
Förlåt mig men why? Varför? 
Är det inte jätteonödigt att sätta doft på näsdukar? Jag menar... När man är förkyld känner man ju knappt dofter? Nåja, gjort är gjort. 
 
Och nej jag är nog inte sååå dålig eftersom jag 
1. Är irriterad på småsaker 
2. Ändå känner en svag, svag doft av mint.