Dagens intervaller

Den här dagen. Tusen planer på att dagens träning men ingen träning gjord när klockan var sex. Somna i soffan men sedan efter väldigt mycket velande och daltande lyckades jag tillslut komma ut. Började med att gå lite bara för att komma igång, sedan lite jogg. Efter det var det dags för intervaller. Jag visste redan innan att jag skulle tycka den här typen av intervaller skulle vara det jag har mest svårt för. Just det här att att högre tempo under en liten längre tid, det har jag galet svårt för. Att springa fort en kort sträcka - det har jag lite enklare för. 
 
Försöke med den första intervallen. Men det gick inte. Inte alls. Jag stannade. Gav upp. 
 
Och så skällde jag ut mig själv. Sa till mig själv att "du är inte klar förrän du har gjort de planerade intervallerna, hur lång tid det än tar, vi har hela kvällen på oss. Dessutom är det så att om du någonsin vill bli bättre och nå dina mål så måste du göra sånt här. Färdigdiskuterat. Punkt." Och vem har mage att inte springa de där intervallerna efter en sådan utskällning?
 
Så jag samlade mig, fokuserade på vad det var jag skulle göra och satte igång. Den första intervallen, den andra intervallen och så den tredje. Ja, för det var bara tre stycken jag skulle genomföra, det var inte värre än så. Jag skulle bara testa på den här typen av upplägg. 
 
Det finns två sätt att se det här. Variation 1. Att se det som är mindre bra. Ja, som att jag gav upp från början, att det tog väääldigt lång tid, att det bara var tre intervaller, att min teknik som från början inte är på topp blir ännu sämre när jag blir trött och att jag tjuvar och väljer ställen det inte är så backigt. 
 
Eller så väljer jag att se det på ett annat sätt. Variation 2. Jag gjorde det. Jag gjorde det! Övertalade mig själv. Genomförde intervallerna trots att det är just det här som är som är min svaga sida.
 
Jag väljer variation 2. 
 
Tiden på intervallerna  var på den nivå som jag hoppades på att det skulle vara. Jag hade satt upp ett tak - långsammare än så fick det inte gå men så hade jag också en viss tid jag egentligen ville vara i närheten men inte riktigt kunde tro att jag kunde nå. Joho då! Den här tjejen börjar kunna nu! Den här tjejen börjar få ett pannben av icke dess like! Det är grymt!! Jag är så galet imponerad av mig själv. Faktiskt. 
 
 

Kommentera här: