JHH

Jag är galet besviken men också lite nöjd. Jag är besviken över min tid, riktigt besviken till och med. Jag hade velat komma in under 4 timmar, helst 3,5. Men det gjorde jag inte. Jag kämpade och kämpade och klarade det på 4,21.

 

Nej, jag är inte nöjd med mitt "lopp". Jag är besviken på mig själv att jag inte tränade mer, inte hade mer koncentrerad träning på just skidåkning och uthållighet. Jag är arg på mig själv att jag inte tränade mer skidteknik. Jag är upprörd över att jag har så dålig lägstanivå, att jag är så här otränad, att jag har så långt kvar. 

 

Samtidigt så vet jag att jag just där och då, under de där tre milen inte kunde göra mer. Just då. Det var tufft, framförallt på grund av mitt dåliga glid, nej, man skall inte skylla allt på vallan men jag gled nästan inget alls, jag fick staka mig rakt igenom hela loppet, kunde inte slappna av en enda stund. Det var nästan så att jag stod still om jag för en sekund slutade staka. Det slet otroligt på mig. Jag var överlycklig när jag kom till en backe, där kunde jag äntligen kunna använda min muskler och min kraft. Och då gick det galant. I uppförsbackarna. 

 

Jag vet också att jag inte hade kunnat ta i mer. När jag kom mot de sista kilometerna så var min tanke "okej, ramlar jag ihop nu så vet jag att pappa är kort bakom mig". Mitt huvud var helt borta och jag hade en enda tanke "Jag skall ta mig i mål". När det stod 1 km kvar på den där sista skylten hade jag inte ork att ta i mer, jag hade inte mer kraft. 

 

Och när jag igår såg blåsan på mina ena fot och skoskavet på den där andra så förstår jag att jag borde vara glad att jag överhuvudtaget gick i mål för blåsan den är inte liten den. Jag borde vara nöjd att jag ändå tog mig igenom 3 mil på skidor för det har jag inte gjort tidigare och jag nådde mina mål;

1. Att överleva

2. Komma förbi den där gränsen där de drar snöret

3. komma i mål. 

Men ändå så är jag inte riktigt nöjd, jag vill, så här efteråt sett ett bättre resultat. Men just där och då kunde jag inte ge mer. Jag får svälja det och slå tiden nästa gång jag kör de där tre milen. För det skall jag göra! Kanske nästa år, kanske om några år. Jag har många år på mig att bli så galet mycket bättre på det här.

 

 

Jag är så galet taggad att fortsätta träna nu.