Tålamodskrävande arbete
I kväll har pappa varit här och hjälpt mig med mina persienner. Vi påbörjade detta lilla projekt för ett tag sedan, insåg att vi behövde en ny fjäder och fixade slutligen det sista idag.
Att umgås med pappa är en av de bästa sakerna jag vet. Dels så har jag fått hans dåliga humor så vi drar ungefär samma (dåliga) skämt och så tycker jag om att prata med honom överlag. Idag passade vi på att fika lite och prata om diverse olika saker. Väldigt trevligt!
Jag har alltså fått hans humor men tyvärr inte hans tålamod. Det är därför jag behövde hans hjälp; byta persinner är ett tålamodsprövande jobb och mitt tålamod tog slut av att bara tänka tanken ATT behöva byta persinner.
Så jag kallade in tålamodsexperten och nu har vi (läs:jag) övat på tålamod. Och så har vi lagat den där persinnen med hjälp av tändstickor och virknål. Bland annat. Mmm! Vi kan det där nu!
Nu har jag bara tre persinner kvar att fixa. Jag håller på att landa i tanken att fixa det själv...den stolta delen av mig säger att jag visst klarar det själv. Den korta delen av mig (alltså hela jag..?) Säger att det är bättre om någon annan gör det för att jag inte riktigt ser allt utan trappstege, som jag inte har. Den nojiga delen är mest orolig över att det skall gå fel. Och den delen utan tålamod är nervös över att det skall gå fel så att tålamod behöver användas.
Den som väntar får se helt enkelt. Det kan alltså bli en följetång med persienner som tema...spännande!
Och det här med tålamod känns ju faktiskt som en väldigt fin egenskap att ha, kanske något jag borde lägga energi på. Bara det går fort så...
