Inte så positiv
Nu håller jag på att tappa tålamodet på det här. Tre dagar är ingenting men som jag längtar till mina kollegor, jobb och vanliga rutiner (nåja, så vanliga de nu kan bli).
Jag har aldrig varit gjord för så här mycket tid ensam, att tänka. En sak att inte träffa folk, en helt annan att inte orka göra något - tiden att vara ensam med alla sina tankar.
Förlåt. Borde vara positiv, det här är ju ingenting... det finns de som har det betydligt värre!! Men ah, i kväll hade jag velat vara överallt förutom alldeles för mig själv. Det är inte alltid så lätt att vända eller hantera de här tankarna.
