109 dagar i rad
På ett sätt får ni ta del av en öppen dagbok, på ett sätt är det så mycket ni inte får ta del av, det är ändå mycket jag inte skriver om. Ibland önskar jag att jag skrev ner alla tankar, känslor och händelser- för minnens skull. Jag skriver lättare ett blogginlägg än ett dagboksinlägg.
109 dagar alltså... men i kväll kommer jag inte på något vettigt att skriva... men det blir ett inlägg ändå. För kanske är det just det här som är charmen med att "tvinga sig själv" att skriva varje dag; Du behöver hitta något att skriva om. Något roligt, något intressant, något viktigt, något charmigt eller något som kan få någon att skratta, eller fundera, eller komma på något.
Och i denna process, att hitta något att skriva så utmanas också jag. Jag utmanas att försöka hitta det där roliga eller något jag uppskattar, jag behöver fundera både två och tre gånger innan jag skriver om det där som jag tycker är viktigt, jag får utlopp för mina känslor men också min kreativitet. Jag utmanas att hitta och formulera sådant jag uppskattar. Min humor får ta plats. Jag får skriva och jag får integrera med er; Ni lär mig, ni uppmuntrar, ni uppskattar, ni ger mig feedback.
Så... så har jag lyckas fylla även inlägg nr 110.
Och det handlade om att jag inte hade något att skriva om.
Tack för att ni vill läsa!
