JHH

I dag åkte jag till träningen, tog på mig träningsskorna, gick ett varv på arenan (ny konstig vana jag skapat) skulle börja med min (typ) rörlighet och kände efter inte ens 1 minut. Det här går inte.

Det är alltid svårt i dessa tider att skriva att man inte känner sig bra, tro mig, jag känner av stup i kvarten om jag håller på att bli sjuk eller inte. Nojig är ju mitt mellannamn och skräcken att eventuellt smitta någon annan. Nej tack! I alla fall... jag kände att nej, kroppen fungerar inte idag. Det kommer inte gå att träna.

Så jag åkte hem. Kände att jag bara behövde komma hem. Funderade självklart på vägen hem vad detta kunde bero på, ringde mamma och pratade lite pollen med mera. Kom sedan på att jag inte åt någon riktig middag igår. Och antagligen druckit ganska dåligt med vätska under helgen.

Och sedan så insåg jag också. Jag har hållt igång ganska bra det senaste. Detta bekräftas ännu mer när jag öppnar min bok och ser att jag antecknat nästan inget alls de senaste två veckorna.

Nu är ju inte denna bok magisk på något sätt men jag vet att om jag hamnat efter med att fylla i och skriva i boken har jag inte heller haft tid att sätta mig ner och har jag inte haft tid eller ork att sätta mig ner har jag antagligen inte varit hemma så mycket.

Så... det kan mycket väl vara så att kroppen helt enkelt sa till att stopp, nu vill jag inte riktigt vara med på det här. Vi behöver vila.

Vila behöver inte alltid vara fysisk vila eller sömn. Det kan också vara det här med att bara vara hemma. Sitta ner en stund. En stund när det inte händer så mycket. En stund av vila.

Beroende på hur jag känner mig i morgon så kanske jag lägger in en vilodag till och bara tar mig direkt hem utan att passera vallen så att säga. Eller så räcker det med vilan i kväll.

Oavsett så har jag bestämt mig att till helgen blir det inga långa promenader! Då skall jag vara hemma och verkligen vila.

Det verkar jag ju behöva!