JHH

Så var friidrotts-VM slut för den här gången och ja, ur svenskt perspektiv har det kanske varit lite mer motgång än framgång. Samtidigt så är det så det är. Det är inte alla dagar man kan prestera,  det gäller att allt fungerar. Jag tycker vi har fått sett det här mästerskapet att inte heller de bästa alltid håller. Det är så klart tråkigt för dem men visar också för oss hur mycket som krävs. Det låter kanske lite känslokallt men det är jag inte för jag känner medlidande med de vars resultat blivit en besvikelse och glädje med dem som lyckats.

Deras prestationer, oavsett resultat, hjälper mig att bli ödmjuk och lär mig hur mycket kraft det behövs för att ta sig dit man vill och nå sina mål men också att i varje satsning finns det en risk att bli besviken. Den risken kommer alltid att finnas, det är konsekvenserna av att våga utmana. Hur man hanterar besvikelsen, bilden av sig själv och hur man tar sig vidare efter en besvikelse är då frågor som uppstår. Detta är något vi kan få inspiration av, oavsett om det gäller sport eller något annat där vi utmanar oss. Så, jag avslutar mitt friidrotts-tittande på det här mästerskapet med dessa tankar.  

Själv skall jag om några timmar åka och köra längdhoppstest med mig. 6 hopp med vila emellan. Jag har gjort det en gång i månaden sedan maj så det är fjärde gången nu. Jag gör det för att se om jag utvecklas men också för att sätta lite press på mig själv utan att det blir för många hopp. Det blir ett sätt för mig att hantera press, visserligen bara från mig själv men det är gott tillräckligt, men också besvikelse. Lite det där jag skrivit ovan men i litet format.

Laddar nu upp med att sitta i solen och njuta av ännu en augustimorgon och förmiddag. Solen skiner mellan molnen, det är relativt varmt och snart skall pappa fika - då passar jag på att äta frukost. En omgång Yatzy blir det också, det hör sommaren till. 

Önskar er en fin måndag :)