Det är nu jag skulle ha varit i mål

I dag är det 31 augusti och man kan nog i stora drag säga att sommaren (snart) är över. Sommaren 2016 är (snart) över, sommaren då jag skulle ha nått mitt mål.

Det har jag sannerligen inte gjort.

Jag vill vara ärlig och säga det. Jag lyckades inte ta mig hela vägen och ärligt talat lyckades jag inte ens ta mig halvvägs.

Ni har följt mig, ni vet att jag har kämpat. Ni vet att jag gett upp och börjat om. Kämpat på nytt. Jag såg det som ett misslyckande först, att jag inte lyckats nå mitt mål och att jag gav upp och på sätt och vis gör jag fortfarande det men jag väljer att fokusera framåt i stället och ta med mig kunskapen från dessa 2 år.

För jag har lärt mig mycket under dessa 2 år. Mycket om mig själv, om hur jag fungerar. I början imponerade jag på mig själv, det gör jag stundvis fortfarande men det är mer vardag nu. Jag har lärt mig att hantera mina tankar bättre, jag har lärt mig att det inte är antingen svart eller vitt, jag har lärt mig att i alla fall försöka att inte överanalysera. Jag har lärt mig att försöka vara tålmodig. Jag har lärt mig att ha riktigt roligt när jag tränar. Henke ger mig ständig ny kunskap och han har även lärt mig att inget är omöjligt, det kan bara ta ganska så lång tid för att lösa saker. Jag har lärt mig en hel del inom friidrotten och förstått hur krävande det kommer vara för mig att nå dit jag vill (vilket i i någons ögon, som tränat mycket friidrott inte är långt alls). Jag har börjat lära mig att hantera stress och att hantera mig själv.

Och framförallt; jag har lärt mig att detta inte är hela livet. Det betyder inte att det inte är viktigt eller att jag inte bryr mig eller inte vill fortsätta. Jag bara vet att livet fortsätter ändå, utan friidrott, visserligen lite tråkigare men det fortsätter. Det har blivit viktigt för mig. Livet kommer inte falla ihop om det här inte fungerar.

Jag har inte lärt mig att hoppa så bra längdhopp som jag drömde om för 2 år sedan och jag är inte starkare fysiskt eller mer vältränad nu än när jag började MEN jag är starkare mentalt nu än när jag började och det känns oerhört viktigt just nu.

Så nu avslutar jag kapitel 1, vänder blad och gör mig redo att påbörja kapitel 2. Hur många kapitel det kommer bli, det har jag ingen aning om.

Bilden som varit med sedan början 

 

Kommentera här: