JHH

Åh, ikväll är jag alldeles lycklig. Jag har varit på friidrottsledarutbildning idag, utbildningen riktar sig mot ledare/tränare som skall träna/tränar barn som är mellan 7-10 år. För mig var det också en möjlighet för inspiration och kunskap (för jag är alldeles för (själv)upptagen och inne i att verkligen lära mig friidrotten, få in alla mina egna träningspass, jobb och få vardagen att fungera för att vara ledare just nu men i framtiden känns det absolut som något jag skulle kunna tänka mig). 

 

Nu efteråt är jag eld och lågor. Bland annat över att vara tillbaka i friidrottenshus. Vackra, underbara ställe. Att få kasta spjut igen men också över den tankeställare som jag fick under dagen: Jag kan ju faktiskt vissa saker. 

Av de saker som vi gick igenom idag var det få gånger jag fick en aha-upplevelse. Det var några nya övningar med medicinboll som jag inte träffat på innan men annars var allt bekant och jag kände mig väldigt bekväm med det. Det var snarare så att jag gick igång på allt och blev lite "skall det vara så här enkelt?" eller "detaljerna då?" Men jag insåg snabbt att vi ju snackar 7-10 år, vi snackar friidrott och rörelseglädje. Och det är det här jag menar med att jag för inne i det. Jag vill veta allt, veta varenda liten övnings eller rörelses syfte. Jag vill ha tanken och bakgrunden och anledningen. Medan 7-åringen  (oftast) vill ha lekfullheten och rörelseglädjen i friidrotten. Så jag fick liksom hindra mig själv och lugna mina tankar. (inte så att det på något sätt var dåligt det vi gick igenom...men mitt tänk var liksom inte riktigt rätt placerat).

 

Istället fick jag bara njuta av; "Jag kan det här, ja i alla fall i praktiken. Jag har gjort det här förr." 

Jag har aldrig tänkt så innan. Jag har bara sett det som jag har så mycket kvar att lära. Att vägen är så lång och att jag inte gått något alls på den. Men idag insåg jag att jag faktiskt har gått några steg. Jag kan faktiskt vända mig om och se att jag kommit någon vart. Det kändes så bra när jag insåg det.

Jag vet inte hur jag skall beskriva den känslan jag känner just nu mer än lycklig. Så galet lycklig att få hålla på med en utav de sakerna jag verkligen gillar. Friidrott. Lyckan över att få lära mig mer. Lyckan över att leva i det. Lyckan över att hålla i ett spjut igen och känna den där lilla nervositeten över att det är så svårt men tjusigt. Och jag känner mig så galet taggad att fortsätta träningen nu. Det känns också gott att ha (för tillfället endast första delen den andra kommer om några veckor) av utbildningen så att jag om några år kanske kan omvandla alla mina känslor och min kärlek till friidrotten till barnen (på en vettig nivå). 

 

Jag känner att det här inlägget blev väldigt flummigt men jag kan som sagt inte beskriva det mer än så här. 

 

Nu skall jag faktiskt gå och lägga mig. Jag vet, klockan är bara halv nio men jag är så galet trött efter den här dagen. Dessutom försvinner en timmas sömn i natt och bara tanken på att sova en timma mindre gör mig redan nu lite "upprörd" och eftersom jag ändå inte har något bättre för mig kan jag lika gärna gå och lägga mig. Det enda som händer är ju att vaknar tidigt imorgon bitti och det gör inget för somnar jag lättare i morgonkväll. 

 

Hoppas ni har en härlig kväll :) 

 

/En glad, inspirerad, förhoppningsfull, lycklig och väldigt trött JHH