JHH

Jag sitter här och ler och lyssnar på musik som en senior på jobbet gav mig att lyssna på. Saknar dem nu, seniorerna, övriga medlemmar och kollegorna på jobbet. 

 

Jag ler för att jag var ute på promenad för en stund sedan (bara det i sig får mig att känna mig lite gladare) men framförallt så ler jag åt mig sjäv. Den rundan som jag går varje gång jag är ute och går avslutas på en raksträcka. Detta är samma väg som man kör in till vår gata. När jag går där, lite för varm men framförallt väldigt nöjd över min regnjacka och valet av keps som kanske inte gör mig snyggast norr om Varberg men något regn märkte jag då inte av, så ser jag sopbilen komma och jag har skräp hemma som jag skulle vilja få slängt....

 

STOPP. Okej...stopp lite här nu...

Okej...

Jag ljög kanske lite där.

Visst har jag skräp som jag behöver slänga men anledningen är att jag är galet lat och tycker det är så fantastiskt tråkigt och jobbigt att behöva sätta ner skräpet, bråka med den där jobbiga bruna påsen som skall på plats innan man ens kan tänka tanken på att slänga skräpet. Så lat, bekväm och medborgare av i-landet med stort I och dubbla utropstecken. 

 

I vilket fall som helst, med detta erkänt, så kan jag ju berätta att jag i alla fall småjoggade för att hinna hem och slänga det här skräpet så att jag inte skulle behöva sätta i påsen (inte nog med att jag är lat och bekväm jag är dessutom självisk). Något (mer än vanligt) andfådd kom jag i alla fall in i tid så jag hann slänga skräpet innan de tömde. 

Jag ler dessuom för att jag i morse bestämde mig för att nu får det här vara nog. Nu har jag varit sjuk i nästan två veckor och även om det är mycket bättre så kändes det fortfarande som någon hade kubbat ner mig med ett basebollträ under natten för jag vaknade med så tungt huvud och med huvudvärk. Jag är lite trött på det nu och börjar känna att det är dags att göra något annorlunda annars kommer jag gräva ner mig ren frustation. Så jag bestämde mig för att försöka le idag även om jag inte gör så roliga saker. Mest för att lura hjärnan. 

 

Egentligen gillar jag inte att göra så. På ett sätt tycker jag inte om hur vi pressar våra kroppar, försöka övertala dem att allt är bra, att vi orkar lite mer, att vi visst kan jobba. Men i det här fallet har jag gett kroppen ytterligare tre dagar där jag bara har vilat, vilat och vilat. Och jag märker att det är bättre men att huvudet inte hänger med. Därför tänkte jag att lite skratt, smile och så kanske kunde pigga upp framför allt humöret. 

 

Jag ler för att om en stund skall jag åka till IKEA. Åh, jag gillar verkligen IKEA. Jag gillar att få drömma mig bort en stund, fundera på vad för saker jag skulle köpa till mitt "drömboende". Just nu skulle jag vilja bo i en liten (men vinterbonad) stuga. Dessutom skall jag möta upp far och syster där. Bara det får mig att le. 

 

Jag känner mig lite piggare och friskare av att le :)