Ett inlägg tillägnat Helena
Helena är som en syster till mig (skulle ni fråga henne skulle hon säga att hon ÄR min syster). Vi har känt varandra sedan jag föddes men jag kommer ju inte riktigt ihåg de där första åren. Även om vi inte träffas särskilt ofta så är hon en utav de människorna som jag har mest kär. Helena har stor plats i mitt hjärta!
Vi har jobbat tillsammans en sommar, hon har tvingat mig att titta på allsång på skansen, jag har varit hennes stöd när vi skall kolla på Morden i Midsomer, vi har gått väldigt många promenader. Vad vi hittade på när jag var yngre, ja det får ni fråga henne. Det går inte riktigt att beskriva mer vad vi brukar göra men glädjen bruka vara på topp.
Men du, Helena. Det finns annan anledning (ja förutom att jag tycker om dig) till att jag skriver det här inlägget. Jag undrar om den här är din?
