JHH

Det finns stunder då gränsen mellan söndag och måndag och den sista och första dagen i månaden känns extra tydligt. Som nu när i morgon både är en ny vecka och en ny månad. Som om det ger dubbla möjligheter att börja om, vända blad, komma igen. 

Fast skall man vara realistisk så är det lika många timmars sömn mellan i kväll och i morgon bitti som det var mellan torsdagen och fredagen den här veckan. Det är inget speciellt som kommer hända i natt, jag kommer inte genomgå någon förändring och vakna upp som en annan människa i morgon men trots det kan jag ändå inte låta bli att hoppas att i morgon, då kan jag börja om. 

För om jag skall vara ärlig så har september och jag... liksom inte riktigt kommit överens. Septemberlivet har kanske inte direkt varit det charmigaste jag varit med om. Jag har varit totalt slut, vissa dagar funderat på hur mycket jag orkar. Jag har känt mig nere och varit irriterad. Helt enkelt alla ingredienser i den kända men inte alls omtyckta soppan: Stress. 

Det är svårt när man inte kan förklara hur man mår, för att man själv helt enkelt inte vet det. Detta är något jag egentligen inte är van vid, jag brukar ha stenkoll på mina känslor, veta var jag har mina gränser och veta att jag reagerar och känner så på grund av det här. Men nu står jag mitt i soppan och undrar vem som egentligen är kocken och vem som väljer de där ingredienserna och på något sätt försöker jag reda ut det hela, lägga till lite mer kryddor där, lite andra kryddor där för att soppan i alla fall skall vara någorlunda ätdulig.

Det här med känslor alltså, alla typer av dem. Ibland önskar jag att jag inte hade dem. Nu menar jag så klart inte det jag precis skrev men ibland, särskilt de här senaste månaderna, har de tagit över mig. Dessutom; känslor och trötthet är den sämsta av kombinationer. Det är lite som att äta soppan med potatismos (?) (Ja... för det kan väl aldrig bli bra?) (Eller?).

Vad jag försöker säga...? Ja, jag vet inte riktigt. Kanske bara som det är. September har inte varit jättekul, jag är rätt slut men kan ändå känna en gnutta energi nu och har lust att i alla fall försöka vara lite rolig/sarkastisk och överdriva så där som jag brukar gilla att göra. Och att jag hoppas på att oktober blir lite lättare. 

Så hej då september, jag kommer inte sakna dig.