Trött kropp
Kvällens känsla beskrivs ganska bra på bilden nedan. Så galet trött. I kroppen.
Om måndagens träning var fantastisk så var dagens pass bara slitsamt. Kroppen var så trött och jobbade inte alls med mig, till och med ett lätt stegringslopp kändes tungt. Jag har haft jobbigare träning för pulsen och jag har tränat tyngre pass men det var många år sedan som jag kände så kraftigt att kroppen verkligen inte var med på noterna.
I början kändes det mest komiskt att jag var så sjukt trött och fick kämpa så mycket men sedan blev det bara pinsamt. Att träna för någon annan och visa sig så svag som jag gjorde idag är inte roligt, stundvis ville jag bara gå där ifrån men jag gjorde inte det. Jag svalde, bet ihop och peppade mig själv att fortsätta och göra mitt bästa.
Jag vet att jag gjorde allt jag kunde idag. Hjärnan var bra men kroppen ur form. Jag hade inte kunnat göra annorlunda.
Det blev, återigen, så tydligen vilken dålig form jag är i och jag gick från träningen trött men med en ganska stor känsla att jag bara vill börja om med träningen igen men jag vet inte hur och jag vet inte riktigt vart jag vill med min träning men jag vet att jag inte vill känna så här, frågan är bara hur jag tar mig vidare.
Men det är ett beslut som jag får ta en annan dag, man fattar inte bra beslut när man är trött så nu skall jag sova och i morgon skall den här kroppen få vila. Sedan tar vi en träningsdag i taget.
Slut på något känsloladdat träningsinlägg.
