Livet
Jag försöker få dagarna att vara desamma som tidigare, inte som förnekelse utan för att det är så det behöver vara. Jag kan inte gräva ner mig i oron och fly från omvärlden även om det är det jag egentligen vill göra men det är inte rätt att göra det nu, inte ännu.
Det är inte min grej att ta en dag i taget, att inte kontrollera och att inte ta kombando och försöka lösa situationen. Det är så jag gör i vanliga fall när en jobbig situation uppstår; jag vill ta tag i det och lösa det. Jag taggar igång och peppar mig själv "nu löser vi det här". Men nu kan jag inte det för jag har ingen lösning på den här situationen. Jag kan bara ta en dag i taget och inte låta oron ta över för mycket av mig. Det är svårt, riktigt svårt.
Jag behöver skriva det här kryptiska. Skriva för att förklara hur jag är just nu men också för att berätta att min vardag behöver rulla på, jag behöver göra det jag brukar göra, skriva det jag brukar skriva och vara den jag är just nu, även om det kan se väldigt olika ut beroende på dag.
