JHH

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hur kärleksfulla mina föräldrar är. Nu blir det inte riktigt så. Anledningen är inte på något sätt att de helt plötsligt slutade att vara kärleksfulla utan att situationen jag skulle berätta visade sig vara helt annorlunda än jag först trott. 

 

Okej, så här var det. 

Pappa och jag har ju bytt bil en del det senaste. Det är ju i och för sig kärleksfullt bara det (pappa lät mig köra hans bil för att den hade vinterdäck...det hade inte min). Jag har under en tid behövt fylla på spolarvätska i bilen och av någon märklig anledning har jag inte gjort det (minns ni att jag skrev för ett tag sedan att jag hatade allt som har med bilar att göra?). I morse upptäckte jag att den där lampan, som berättar (lite väl mycket och retsamt om ni frågar mig) att man behöver fulla på spolarvätska, inte längre lyser. 

 

Min första tanke var att pappa fyllt på. Jag blev lite rörd i hjärtat och tänkte att han var så snäll, rar och kärleksfull min lilla pappa. Sedan ringde jag i ett annat ärende till honom och då berättar han, efter att jag frågat honom, att han inte gjort något med bilen. 

 

Jaha... jag blev lite förvånad. 

Nåja, de är kärleksfulla ändå. Ställer upp, köper medicin när jag är sjuk, köper kvarg när de vet att jag skall komma hem och ja, de är just nu mina trygga grund i en annars lite ostadig vardag. Känns väldigt bra att ha dem.