Acceptera sina udda egenskaper

Jag är rätt så ofta irriterad på mig själv och min egenskap att alltid packa en massa saker i en massa väskor.  Jag har nämnt detta tidigare; jag skall alltid packa en massa saker men jag packar gärna inte upp och ja, jag har en massa, massa saker i de här väskorna så att det slut blir svårt att packa. Jag har suckat en del det senaste eftersom jag behövt flytta runt på alla packade väskor här hemma.

I dag när jag skulle gå hem från jobbet och byta från strumpbyxor till byxor&strumpor så inser jag att jag kommer behöva ta på mig ett par fortfarande blöta strumpor. Kanske inte så roligt. Suckade lite men hade ju inte så mycket val...

... Tills jag inser att jag har ett par extrastrumpor i väskan som legat där hur länge som helst men som jag inte orkat packa upp. Glad kunde jag nu gå hem i torra strumpor.

Vad försöker jag säga? Kanske att vi ibland helt enkelt får acceptera att vi har vissa egenskaper och att de är frustrerande men att vi också har nytta av de där egenskaperna som vi kan vara frustrerade över. Det kommer stunder då vi är väldigt tacksamma över de där udda egenskaperna. 

Eller som mitt alldeles egna ordspråk: Hellre speciella (väsk)egenskaper än promenad med blöta fötter. 

Tjej med många väskor som gick hem i torra strumpor


Kommentera här: