Ikväll somnar jag nöjd

Klockan ringer tidigt och jag är tvungen att gå upp för jag har lagt mobilen så pass långt bort så jag inte når den från sängen.

Planen är att jag skall träna. Tanken slår mig att gå och lägga mig igen men jag vet att jag kommer vara så nöjd om jag åker och tränar. Kommer iväg en kvart senare, åker till gymmet och tränar ett bra pass. Är på jobbet ungefär den tid jag planerat i förväg och får en bra arbetsdag med någorlunda förmåga till koncentration. Solen skiner in genom fönstret i mitt ansikte och ute är det visserligen lite kallt men man kan ana vårkänslor mellan vindarna.  

Åker hem ungefär när jag tänkt. Parkerar bilen och ställer mig sedan i solen, blundar och räknar till 100, fast jag egentligen tröttnade redan vid 30. Går in, packar om träningsväskan, fixar lunch och mellanmål för i morgon och vilar sedan 15 minuter. Vila är viktigt. Lite mat och sedan iväg på friidrottsträning och nu har jag precis kommit hem igen. 

I dag har jag varit tillbaka där jag var förra året, inte för att jag nödvändigtvis tränade två gånger per dag utan för att jag kunde pressa mig själv, ställa lite krav. Sedan nyår har jag inte kunnat det, allt vad motivation och beslutsamhet försann lika fort som dörren till gymmet stängdes igen när jag gick från gymmet efter att ha genomfört pass 300 för året. Jag var slut. Jag hade pressat mig själv, inte fysiskt men mentalt. Det hade blivit lite för mycket, känslan av att inte räcka till på jobbet, i träningen och orken i vardagen hade tagit över. I slutet av året var jag nästan gråtfärdig vissa pass - hur kunde något jag tyckte så mycket om nu kännas så fruktansvärt jobbigt och motigt?

Man behöver (verkligen) inte träna 300 pass på ett år eller två gånger per dag eller pressa sig själv hela tiden, det är inte det jag är mest nöjd med idag utan det jag är mest nöjd med är att jag KUNNAT pressa mig själv den här veckan. I måndags gjorde jag ett bra träningspass med olika hopp på gymmet, igår joggade jag i 30 minuter och idag har jag morgontränat och friidrottsträning.  Jag har klarat av att pressa mig själv utan att känna prestationsångest-liknande känslor, jag har inte velat fly, jag har varit lugn och tyckt det varit roligt. (Kanske möjligtvis lite undantag på friidrottsträningen men det är bara att acceptera att det är tungt nu). 

Imorgon har jag kanske en lite sämre dag gällande press eller så är det en ny dag där jag klarar ytterligare lite utmaning, det är inget jag vet idag. Jag vet bara att jag kan somna nöjd och rätt så trött i kväll. 




Kommentera här: