Om friidrott

Jag tror mitt intresse för friidrott har funnit i alla fall ända sedan jag började skolan. Jag tyckte det var otroligt roligt att hoppa längdhopp och springa på idrotten. Jag ville börja träna friidrott då men började aldrig.

Sedan har friidrottsintresse mer eller mindre varit med under alla åren fram till idag och är det fortfarande! När jag gick i sjuan började jag äntligen att träna! Så som jag hade längtant och oj så besviken jag blev! Det blev nästan som en liten chock. Istället för att tycka det var väldigt roligt att träna tyckte jag det var jättejobbigt att träna med andra som var så troligt mycket bättre än vad jag var. Och ibland var de till och med yngre. Mitt självförtroende var otroligt dåligt då och jag vågade inte riktigt testa på det på riktigt. Efter ett halvår slutade jag för jag tyckte det var så jobbigt. Det var inget fel på klubben, det var inget fel på träningskompisarna, det var mitt självförtroende som var det stora felet!

Och så har det varit under alla åren fram tills idag och är så också idag. Mitt självförtroende har stoppat mig från att träna friidrott med hela kroppen och hjärtat. Jag har längtat och längtat men när jag väl hittat en ny träningsklubb så har mitt dåliga självförtroende satt stopp för mig.

Så idag, 19 år gammal har jag ingen meritlista att visa, jag har inga personliga rekord och jag har aldrig tävlat. Jag har en rad på olika klubbar som jag har kommit till och lämnat lika fort. Jag tänker inte nämna namnet på dem för det är inget jag är stolt över utan snararen något jag skäms för och borde ge en förklaring.

Men jag har hittat en bra klubb, jag har hittat en träningsgrupp som jag trivs otroligt bra med och jag har så smått börjat träna friidrott. Jag inte kommit långt i kunskapen, jag har mycket kvar. Många gånger skäms jag över mig själv. Men jag har börjat träna.

Man skall ställa sig frågan: varför gör jag det här? Varför fortsätter jag att träna och dessutom skriva en blogg om det? Jo, för att jag brinner för friidrott, för att jag längtar så efter att träna ordentligt, för att hur jag än försöker så kan jag inte släppa tanken att jag skall klara av och träna friidrott – ordentligt! Därför har jag bestämt mig för att jag skall ge det försök, gång på gång skall jag försöka för en dag kommer jag klara det.

För att läsa mer om min ”friidrottsrädsla” kolla in här: Ny anledning, ny bakgrund och ny glöd
För att läsa hur jag skrev i september; kolla här:

Kommentera här: