Hemma

Är hemma hemma nu. Packade ihop alla grejer jag har samlat på mig under de här månaderna jag mer eller mindre levt med bilen som garderob och åkte hemåt. På ett sätt känns det konstigt att vara hemma igen, jag hade kommit in i lunket i stugan, nästan blivit van vid att gå ut på toa, inte ha rinnande vatten inomhus och att inte ha något folk runt omkring. 

Nu är det visserligen lugnt och skönt här hemma också men att byta ut grusvägar och inga gatlyktor till asfalt och massa lyktor är lite skillnad. Det märks att hösten har kommit under tiden jag har haft semester. Det är en helt annan luft och ja, färgerna börjar så smått synas på träden och ja, jag kan nog börja erkänna att nu är det höst. 

Vaknade upp med lite halsont och en trött kropp denna morgon. Kom fram till att jag lika gärna kunde lägga vilodag idag när jag ändå inte kände mig helt fräsch. Annars hade jag behövt vila imorgon så nu blir det en lugn förmiddag här hemma. Något avsnitt Criminal minds och sedan fortsätta packa upp.  

Det är rätt gött ändå att vara hemma igen. 



Sensommarpoesi

Vaknar. 
Solsken. 
Värme. 
Sensommar. 

Spindelnät. 
Spindlar som jobbat natt. 
Täckt granarna nästan vita som snö.
Skapat mästerverk. 
Från växt till växt. 
Skaparens vackra natur. 


Lugnet. 
Fåglarna. 
Hästarna som betar. 
Bilarna på avstånd. 
Trivsamma miljö. 

Öppnar dörren till köket.
Låter värmen stiga på. 
Välkommen in. 

Går runt barfota i gräset. 
Kanske sista gången för i år. 

Sträcker upp armarna i skyn. 
Andas. 
Är tacksam.

Njuter. 



2 veckor i stugan

Nu har jag varit här i stugan i två veckor. De första dagarna var hopplösa och jag var så rastlös, jag kunde inte varva ner, tyckte allt var tråkigt och gick varenda person som var i min närhet på nerverna. 

När jag sedan hörde att det behövdes vicka på ett pass på jobbet var jag som ett barn som studsade upp och ner. "Jag vill. Jag vill. Jag vill". Och iväg kom jag. Det var kul att vara "tillbaka" på jobbet och kul att hålla pass, prata med folk, skratta. Men samtidigt så insåg jag att jag inte alls var beredd att gå tillbaka och jobba. Efter att ha varit på jobbet några timmar åkte jag hem och tog semester på riktigt.

Och jag har inte gjort ett skit. Träningen har verkligen inte blivit som jag tänkt och jag är lika mjuk och otränad som en tvättsvamp. Jag har kollat på jättemycket serier, legat i sängen långt in på dagarna. Jag har geocachat lite, gått runt i stövlar och varit väldigt tacksam för min regnjacka för usch vilket äckelväder det har varit.Jag har lagat matlådor till de första jobbveckorna och jag har slipat på min möbel som jag nu kan börja måla. 

Så, ja det är väldigt bra (det är bara träningen som är en liten besvikelse men samtidigt så kommer ju kroppen ha vilat upp sig och är inte det minsta utsliten inför träningen i September.) och jag njuter av att vila upp mig. 

Så. Nu skall jag gå och fixa en kopp te och krypa ner under två filtar i soffan. 



En sväng i skogen

Idag gav vi oss ut i skogen en sväng. Pappa och jag har pratat i några dagar om att han skall visa mig en runda i skogen som brukar vara trevlig att gå. Eftersom jag har lokalsinne som en...ja, jag har dåligt lokalsinne helt enkelt och dessutom är dålig på att lyssna och på så sätt antagligen skulle gå vilse kom vi fram till att första gången skulle vi gå tillsammans. Trevligt! Och ännu trevligare blev det när min bror också hängde på. 

Så vi startade. Och gick en bit. Sedan kom lerbacken. Min första, och mycket barnsliga reaktion var att börja springa och se hur långt man kom innan man föll men de andra nappade inte riktigt på det utan föreslog istället att gå bredvid och i skogen. Sagt och gjort. 




Det här en utav de många saker jag gillar med min familj. Dels att kunna vara ute i skogen, det är på något sätt naturligt men också att man inte ger upp bara för att det är lera eller att skogen är svår att gå i. Så där gick vi, bland granar,småträd som man fick hoppa över, grenar som rev lite och blåbärsris som man fastnade i. Lera där skorna sjönk ner och vatten som droppade från träden. Ljuvligt. 

Till slut blev vägen liten bättre och man kunde gå på den. Upp och ner. Och så lite mer ner. Och ner. Och ner. Till slut kom vi nästan ner till sjön där man kunde klättra upp för stora stenar och till slut komma in i en grotta. Jo men visst! Här är det äventyr! 


Efter besöket i grottan gick vi hela vägen upp igen och kom till slut till en utsiktsplats (ja, efter att ha gått över ännu mer ris och in bland småträden. ). Och det var en maffig syn! 



Efter att ha skådat utsikten en stund och pappa och min bror pekat ut lite olika platser så började vi gå den sista biten hemåt. Den avslutande delen bestod av riktiga stigar, vacker natur och fina bondgårdar. 

Hade det inte varit tjock lera den första 1,5 km hade det här varit en perfekt runda om man har en ledig dag (de värsta backarna var ner till grottan och dit behöver man inte gå). Lite tråkigt. Men det blev en rolig tur ändå.

Mitt i solsken, regn och friidrott

Jobbade min sista dag för den här veckan i går och på måndag börjar min ledighet. Åkte ut hit till stugan redan igår kväll. Det kändes sådär då, att lämna jobbet när det börjat dra igång igen, nja. Men idag känns det bättre och jag märker att kroppen börjar slappna av. 

Vädret är extremt växlande. Regnet öste ner vid 12 men för ett tag sedan sken solen. Charmen med att vara här i stugan är att man tar till vara på varenda solstråle så fort man ser den skymta. På något sätt är det så lätt att gå ut här. 

Så här kommer jag hänga nu. Här i stugan alltså. Och så lite (läs:mycket) på sommargymmet. Det kan hända att det blir en hel del blogginlägg (eftersom jag nu har tid) eller så blir det som det varit de senaste månaderna - väldigt få. 

Känner ni att ni saknar mig allt för mycket (okej...jag hoppas alla läser den meningen med den ironin det är tänkt) så uppdaterat jag mer frekvent med både intressanta och ointressanta bilder på instagram. Här har ni en länk till en bild och resten får ni fixa själva ;) http://instagram.com/p/rl3F5HrEEW/ 

Happ. Nu skall jag packa och sticka till gymmet. Kort jogg och sedan core står på schemat idag. 
Njuter av solen

Underbar morgonpromenad

Gick och la mig tidigt igår, jag var trött och var dessutom klar med allt det jag skulle göra. Det var ingen annan hemma, jag hade redan gått en kvällspromenad, solen hade försvunnit från trädgården och det var inget som intresserade mig på tv. Sömn kändes som ett bra alternativ. 

När jag somnar tidigt vaknar jag också tidigt. Oftast. Idag var en sån dag då jag vaknade halv sex och insåg att sova mer, ja, det skulle bara göra mig mer trött. 

Så jag gick upp, letade fram lite varmare kläder att ha under min promenad. Det var bara 10 grader när jag steg upp. Och begav mig ut.

I början var det dis och dimma överallt. Solen orkade inte alls igenom distäcket. Men mot slutet, när jag hade 2 km kvar. Då kom solen. 

Det blev vackert. Väldigt vackert. Och jag var tvungen att gå lite längre än jag tänkt. Och är väldigt glad för det för jag fick se fantastiska spindelväv, vacker utsikt och kunde ta många fina kort. 

Underbar morgon!!!








Att få en stund till att göra det jag älskar att göra

Igår, efter att ha slutat jobbet och fixat massa saker, åkte jag mot mitt sommargym. 

Väl framme ringde jag upp min far och sa att de inte skulle vänta med maten tills jag kom ut till stugan. För jag skulle träna. Och jag skulle träna länge och utan stress. Inte för längden av passet är det viktiga utan för att jag skulle bara göra det jag kände för, i det tempot jag kände för, så länge jag kände för det. 

Annars brukar det vara någon form av tidspress. Även om jag ofta försöker prioritera träningen och tiden det tar kan det ändå bli tajt på en dag för jag orkar inte alltid vara borta hela dagar. Att hinna med träning innan jobbet eller efter jobbet, innan gymmet stänger kan stressa mig ibland. 

Men igår var det ingen stress. Jag bara njöt. Njöt av kunna öva squat. Och jag squtade och squtade. 

Och så njöt jag av att bara få träna. Göra det jag älskar. Få känna utmaning. Utveckling. Få svettas. Och sedan ta lång tid på mig att göra mig i ordning. 

Innan jag åkte mot stugan i mörkret nästan lite tårögd mest för att jag var trött men också för att livet.kändes.så.galet.bra.



Sommaren är den bästa tiden att börja träna

Jag säger det här varje sommar men det tåls att upprepas! Sommaren är den bästa tiden att träna på! Och lägg där till: på gym. 
 
Det är vid det där sista ordet folk höjer lite ögonbrynet och tänker att det är väl onödigt att gå in när det är sommar (och fint väder). Ja, delvis och tanken är givetvis inte att stänga folk inne, att lägga till några pass utomhus går ju faktiskt också bra men jag är extra förtjust i gymmet just under sommaren. 
 
Anledningen till att gymmet lockar mig på sommaren (nåja, numera tränar jag mer åt crossfit-hållet men gym som gym inomhus på anläggning) beror dels på två saker. 
1. Stämningen. 
De är de som tycker om och träna, som brinner för det, har mål och ja, helt enkelt tycker om att träna som tränar på sommaren, oavsett väder. Detta innebär att stämningen oftast är bra och ja, man blir inspirerad av varandra. 
 
2. Gott om plats
Jämfört med första veckorna i januari så är juli rena paradiset!! Det är gott om plats och du kan vandra hur du vill, göra övningarna i vilken ordning som helst utan att behöva trängas. Vilken fröjd. 
 
Så med detta sagt vill jag nu komma till min huvudtanke med detta inlägg. Sommaren är tiden du skall börja träna! Skjut inte upp din start till hösten utan börja nu! Du vet ju att stämningen är go och du har gott om plats och tid att lära känna gymmet. Du kan njuta och passa på att lära dig från grunden. Dessutom har många semester under sommaren vilket innebär mer tid,det är ljust längre vilket oftast gör oss piggare och vi orkar åka iväg till gymmet. 
 
På vårt gym (och jag tror många andra gym också har det) finns det sommarerbjudanden som är perfekta om du vill testa på det där med gym! Dessutom är det så att de Personliga Tränare som inte har semester oftast har många lediga tider vilket innebär att det är enkelt att få en tid. Det är smart att träna med en PT redan i början, vänta inte med att du skall bli bättre tränad. En PT är ju till för att hjälpa dig hitta din väg för utveckling. 
 
Tänk att ha en trygghet, eventuellt träningsprogram från PT och självförtroende när sedan semestertiden är över och folket återvänder till gymmet. Då har du redan så smått börjat och känner dig trygg med det du skall göra. Du har tjuvstartat.
 
För mig är varje sommar som en Tjuvstart. Jag njuter och samlar krafter och laddar batterier. Varje sommar börjar jag om. Hittar kanske nya mål och testar på träning som lämpar sig för dem. Ellet så stannar jag upp och funderar på vad jag behöver förbättra. Och när hösten kommer, ja då har jag redan tjuvstartat och kan höja träningen ytterligare en nivå. 
Man skulle kunna tro att jag är sponsrad eller behöver skriva det här...
men inte det minsta.

Det var så här jag började och sedan fastnade.
Varje år ser jag fram emot att träna under sommaren!
 

Jag kommer komma tillbaka starkare

Jag läser och hör ofta "jag/du kommer komma tillbaka och då mycket starkare". Många gånger handlar det om att intala sig själv/andra detta för att du/de ska orka igenom det jobbiga men jag börjar också ana en viss sanning i det. 

Jag är på väg tillbaka. Slutet av april, maj och även början på juni var en tuffa månader. Utan att gå in på detaljer, utan att bli för privat så ja, det var tufft. Riktigt tufft. 

Nu är det lättare igen och som vi sa på senare PT-träningen; jag har börjat jobba mig upp för gropen. Jag har en liten bit kvar men det går bra nu. 

Igår tränade jag ett långt pass. Långt ifrån effektivt men jag njöt varenda sekund. Jag kunde hålla fokus, jag kunde släppa fokus utan att drabbas av en tankeverksamhet större än en skolklass som gör ett viktigt prov. Jag kunde njuta. Jag kunde träna. Svettas. Skratta. Och prata med andra människor. 

När kom hem efter träningen så kände jag för första gången på över två månader den där ljuvliga känslan av enforiner. Inte för att kroppen fått jobba så hårt utan för att jag var lycklig. 

Jag kommer komma tillbaka starkare. Inte fysiskt. O nej, verkligen inte,där har jag tappat mycket de här två månaderna, ärligt talat så känner jag inte någon styrka eller kroppskontroll överhuvudtaget. Men jag känner mig starkare rent psykiskt. 

Jag vet att jag visat mig själv respekt under de här veckorna, jag vet att jag givit mig själv tid att komma tillbaka. Mycket tack vare fina människor runt omkring mig. Och jag har lärt mycket om mig själv. Vad jag vill göra, vad det är jag saknat. Vad jag tycker är viktigt. Vad jag skall träna. 

Så när jag, om ett litet tag, sätter mina händer på marken ovanför gropen och trycker mig upp kommer jag nog känna en styrka jag tidigare inte känt. Jag kommer känna mig starkare, psykiskt. 

Och jag ser fram emot att trycka mig upp och sedan fortsätta. Men fram tills dess skall jag ta ett steg i taget (uppåt), inte stressa, låta kroppen få göra sitt och bara njuta av att vara lugn igen. 

Min stackars syster fick stå ut med en hög JHH när vi var och handla igår. Hög på enforfiner och glädje. 

Skön kväll

Jag har en fin kväll ikväll. Känner mig nöjd och lugn. Lugn är en känsla jag just nu högt uppskattar. Behöver inte somna jättetidigt ikväll utan kan dra ut på det hela. Ligger i sängen och läser lite bloggar, skriver lite och lyssnar tyst på musik. Fin kväll alltså. 
 
Många kvällar tänker jag att jag skall skriva något, jag har egentligen huvudet fullt av tankar som jag vill skriva men sen så kommer det något annat i vägen och det blir aldrig av. Jag har mer än 1000 bilder på telefonen, alla inte så där jätteförtjusande men ändå tillräckligt för att kunna läggas upp, fylla ut inlägg men ändå blir det inte av. 
 
Fyller i min träning för maj och juni. Det är helt värdelöst att inte göra det med en gång. Nu för jag inte dagbok hur det går (jag överanalyserar redan nu för mycket ingen idé att utamana det mer) utan mer för att se hur jag håller igång och har lite koll om jag tex får ont i ryggen så kan jag gå tillbaka och kolla på mägnd och upplägg av träningen för att kunna ändra. Tycker ju om siffror (lite synd att jag inte tycker om konditionsidrott då är det ju ännu mer siffror). Nåja, det är i alla fall lite segt att försöka komma ihåg när hur och vad jag tränade för en månad sedan. Jag brukar vara väldigt duktig på att skriva ner men nu det senaste har jag inte orkat. Och det är helt okej. 
 
Okej, nu börjar det här lite sent (men jag är som vanligt inte trött för jag har sovit på dagen...). 
Ser fram emot en ny dag imorgon :)
 


 

Långsam men väldigt nöjd

Jag är så nöjd med dagens träning, trots jag bara hann med hälften på grund av att jag var sen till träningen och var tvungen att duscha och äta innan jag började jobba. Trots detta är jag nöjd! 

Det beror nog främst på att jag var så lugn dag. Lugn och långsam. Min plan idag var att bara hålla igång, inte tänka på att det gick långsamt, att jag egentligen , någonstans på något sätt kunde göra det snabbare. Jag lät mig liksom gå i mitt snigeltempo. Men jag gjorde det. Det är långt mycket mer än den senaste månadens träning har varit. 

Så jag rodde, och hoppade boxjump, körde lite hand release push up och så försökte jag springa. Fast det sista gick så där. Men istället för att tänka negativt blev det mer "jag skall lära mig det här." 

Dagen lugn och inställning var så bra och gav så bra resultat att det var lite tråkigt att jag inte hann med allt. 

På väg tillbaka där jag hade tagit mig till innan min lilla mentala krasch? Jo så att. Jag är på väg tillbaka. High five på det!! 




En energigivande helg

Vilken helg jag har haft. De senaste helgernas jobbyte resulterade i att jag blev ledig helt från receptionen under tre dagar och tack vare hjälp från fantayisk kollega fick jag hela fredagen ledig vilket innebar att jag kunde åka ut till stugan redan på torsdagskväll. Väl där satte jag telefonen i flygplansläge och stängde av den. Frånkopplad omvärlden i tre dagar. Endast jag och familjen i stugan. Typ. 
  
Så vad har jag gjort? Jag har latat mig. Inte gjort ett dugg största delen av dagarna. Och så har jag läst. Jag har läst väldigt mycket. Mer än två böcker. Deckare skall det vara när det är sommar. Så är det bara. Och när jag inte läste åt jag mat. Och sallad, plockas från vår egen odling. Vi har odlat spenat, ruccula och bladsallad. Mellanmålsknäckan med ägg och egenodlad spenat satt fint. 
 
Och så, en liten stund då och då hjälpte jag pappa att snickra på trappan. Det sågades, skruvades och så tänktes det en hel del men där var jag inte till så mycket hjälp. Resultatet blev bra om än inte helt klart. Men snyggt ändå. 

Och så åkte jag till mitt sommargym och tränade. Börjar känna lite energi i kroppen nu och att jag kanske har börjat ta små, små steg tillbaka till där jag var för några veckor sedan. Snart kan börja vägen tillbaka till där jag slutade förra gången och sedan kan utvecklingen fortsätta.
 
En utav kvällarna var jag tvungen att stanna på vägen hem från gymmet på grund av väldigt tjusig utsikt. Väldigt tjusigt en lördagkväll 
 


Och så har jag kollat på fotboll och varit glad över att Holland vann, lett över alla mål och njutit av ännu ett mästerskap. Och så har jag kollat handboll och friidrott. På tv. Och på kvällarna har jag gått ut till friggeboden, där jag sovit, med korta, korta långsamma steg för det doftat så ljuvligt och varit så ljust för att vara midnatt. 



När jag inte läst, sovit, snickrat, ätit mat, njutit av vacker utsikt eller kollat på fotboll har jag gått runt i trädgården och njutit av alla blommor. Och så har jag stått och luktat på alla blommor, jag så länge man kan stå och lukta på blommor innan man blir kallad galen. 
 


 
Som ni nog redan förstått har det varit en fantastisk skön och behaglig helg som också var minst lika nödvändig. Och det märks att jag laddat energi under helgen för när jag kom tog jag direkt tag i att packa ur bilen och svepa över hela köket som såg som ett bombnedslag. Hade det varit några dagar sedan så hade jag bara struntat i allt och lagt mig i soffan på grund av ingen ork. Nu känner jag mig nästan liten taggad på jobb, fixa matlådor och fixa saker som legat och väntat ett tag. Skön känsla! 



Kan vi inte stoppa tiden ett litet tag

Det är så vackert nu. Så vackert så att mitt hjärta slår dubbla volter och ibland har jag nästan svårt att hålla tillbaka tårarna bara för att det är ju så fint nu. Jag är i extas dagligen och kan liksom inte snappa upp allt det gröna, alla blommor, dofter, utsikter. Helst av allt vill jag bara sätta mig ner och lite försiktig skrika att vi nog skall stoppa tiden nu så att vi hinner njuta av allt det här. För det är ju nu det är som vackrast. 

Var ute på promenad idag. Som hamnade på smala stigar som ibland inte ens fanns, hagar där jag var rädd att korna skulle komma och så fina stigar och vägar. Så ljuvligt, underbart, fantastiskt, somrigt och alla andra ord som kan beskriva det tillstånd som råder i naturen just nu, Sol, grönska och värme får JHH i extas. 

Jag. Älskar. Det. Här. 









Vacker lördagspromenad

Det har sina fördelar att gå och lägga sig vid elva (en fredagskväll). Det har sin charm att vakna vid sju en lördag morgon och vara pigg efter att ha sovit nästan åtta timmar. 

Solen. Lugnet. Stillheten. Fåglarna. Skogen. Den lugna vägen som annars brukar vara så trafikerad. Träden. Blommorna. Grönskan. Det vaknande samhället. 

En lugn och skön promenad fick starta den här dagen. Det är ett fint sätt att starts dagen på. 








Ikväll är jag nöjd med

Att jag köpte min jacka 
Det må bara vara en jacka men så många gånger som jag tänkt att jag är SÅ nöjd att jag köpta den. Jag hade egentligen tänkt köpa en tunnare jacka typ regnjacka för att ha när det regnar och sedan köpa en annan vinterjacka kanske lite mer modell "osportig" (ja..ni läste rätt...) men när jag skulle köpa den där regnjackan i slutet av hösten blev jag rekommenderad att köpa den här jackan. Och jag ångrar det inte ett dugg. Den är tillräckligt varm för våra vintrar, blir det kallare fungerar det utmärkt att ha en tjockare tröja under, den har hög krage och en underbar luva som man kan komma undan all vind och verkligen gömma sig i. Den fungerar också bra nu när det lite varmare än vinterväder. Men det jag gillar mest med den - den tål regn fantastiskt bra! Aldrig, aldrig någonsin att jag är ens lite våt efter att ha varit ute och då har regnet öst ner. Nej, jag är så nöjd att jag köpte den här jackan!
 
Att jag fixat mina glasögon
Jag har äntligen, efter ca 10 månader, fixat mina glasögon. Jag har verkligen dragit ut på tiden. Jag har försökt lära mig att använda dem...men det har inte gått för jag har fått sån huvudvärk av dem. Idag gick jag in för att få dem justerade...en enkel sak som inte tog på minuter. Nu känns det lite bättre. Skall bli skönt om det här kan hjälpa mig så jag slipper huvudvärken jag har just nu. Nöjd, att ÄNTLIGEN fick tummen ur att fixa det.
 
Att jag kommer ut på mina promenader 
Det är ljuvligt ute nu. Även om det regnar och värmen just nu är på semester i något varmare land så är det ljuvligt ute. Och jag är så glad och nöjd att jag kommer ut på de här promenaderna. Det är så mycket nu. Växter som slår ut, dofter, färger. Jag går i extas! Jag blir hög och vet inte riktigt hur jag skall tackla alla dofter och färger. Jag går runt och tänker att jag inte kan fånga upp allt, att jag missar så mycket. Det är exakt det här som var min tanke med utmaningen, att den hjälper mig att komma ut så jag inte missar allt det här. Så nöjd att jag utmanar mig själv. 
 
Mitt i allt det här materialla som jackor och glasögon, naturen och promenderna så är jag tacksam. Tacksam över livet. Tacksam att jag kan komma ut, kan uppleva, leva, skratta, jobba, träna. Och så somnar jag trött och vet att när jag vaknar upp imorgon så är det en ny dag då jag återigen får möjligheten att uppleva det här.
 JHH, med jackan och glasögonen. Utomhus. I regn under en fantastiskt promenad.