Ut ur förkylningsträsket

Jag sitter här och ler och lyssnar på musik som en senior på jobbet gav mig att lyssna på. Saknar dem nu, seniorerna, övriga medlemmar och kollegorna på jobbet. 
 
Jag ler för att jag var ute på promenad för en stund sedan (bara det i sig får mig att känna mig lite gladare) men framförallt så ler jag åt mig sjäv. Den rundan som jag går varje gång jag är ute och går avslutas på en raksträcka. Detta är samma väg som man kör in till vår gata. När jag går där, lite för varm men framförallt väldigt nöjd över min regnjacka och valet av keps som kanske inte gör mig snyggast norr om Varberg men något regn märkte jag då inte av, så ser jag sopbilen komma och jag har skräp hemma som jag skulle vilja få slängt....
 
STOPP. Okej...stopp lite här nu...
Okej...
Jag ljög kanske lite där.
Visst har jag skräp som jag behöver slänga men anledningen är att jag är galet lat och tycker det är så fantastiskt tråkigt och jobbigt att behöva sätta ner skräpet, bråka med den där jobbiga bruna påsen som skall på plats innan man ens kan tänka tanken på att slänga skräpet. Så lat, bekväm och medborgare av i-landet med stort I och dubbla utropstecken. 
 
I vilket fall som helst, med detta erkänt, så kan jag ju berätta att jag i alla fall småjoggade för att hinna hem och slänga det här skräpet så att jag inte skulle behöva sätta i påsen (inte nog med att jag är lat och bekväm jag är dessutom självisk). Något (mer än vanligt) andfådd kom jag i alla fall in i tid så jag hann slänga skräpet innan de tömde. 
Lata, bekväma och själviska JHH i regnjacka och keps 
 
Jag ler dessuom för att jag i morse bestämde mig för att nu får det här vara nog. Nu har jag varit sjuk i nästan två veckor och även om det är mycket bättre så kändes det fortfarande som någon hade kubbat ner mig med ett basebollträ under natten för jag vaknade med så tungt huvud och med huvudvärk. Jag är lite trött på det nu och börjar känna att det är dags att göra något annorlunda annars kommer jag gräva ner mig ren frustation. Så jag bestämde mig för att försöka le idag även om jag inte gör så roliga saker. Mest för att lura hjärnan. 
 
Egentligen gillar jag inte att göra så. På ett sätt tycker jag inte om hur vi pressar våra kroppar, försöka övertala dem att allt är bra, att vi orkar lite mer, att vi visst kan jobba. Men i det här fallet har jag gett kroppen ytterligare tre dagar där jag bara har vilat, vilat och vilat. Och jag märker att det är bättre men att huvudet inte hänger med. Därför tänkte jag att lite skratt, smile och så kanske kunde pigga upp framför allt humöret. 
 
Jag ler för att om en stund skall jag åka till IKEA. Åh, jag gillar verkligen IKEA. Jag gillar att få drömma mig bort en stund, fundera på vad för saker jag skulle köpa till mitt "drömboende". Just nu skulle jag vilja bo i en liten (men vinterbonad) stuga. Dessutom skall jag möta upp far och syster där. Bara det får mig att le. 
 
Jag känner mig lite piggare och friskare av att le :)
Uppiggande höstbild som förövrigt är samma som bakgrunden på bloggen som jag är väldigt nöjd med!
 

Mysig morgon och fyra nyanser av rosa

Vaknade denna morgon innan klockan sex. Låg kvar en stund innan jag gick upp, fixade lite te och frukost. Jag tände ljus och satt där i mörkret, drack te och tittade på ljusen. Lugnet och stillheten. Efter en stund tände jag lampan, kröp under filten och läste. En mysig stund på morgonen medan de sakta ljusnade utanför. 

Jag är glad att ingen såg mig då. Plommonfärgade tights (ej träningskläder...). Till detta min fantastiskt sköna underställströja i mörkrosa för att sedan göra det ännu finare ett par svarta shorts (inte ens hemma klarar jag av att gå i tajts och enbart tröja). Och tycker man inte att det är nog: ett par lika, nästan rosa raggsockor på fötterna. Fyra nyanser av rosa. Ja, filten är rosa också. 

Det är skönt att bara vara. 
Perfekt start på dagen. 

Har precis gått en promenad. Dagen har startat för länge sedan men tanken med den här helgen är inte att få massa saker gjorda utan att vila upp mig från förkylningen. 




I höstrusk och regn

Kvällen har kommit sedan många timmar tillbaka. Ute är det mörkt och regnet faller mot marken som täcks av löv. Jag lyssnar på lugn musik, fryser lite om mina fötter och hör hur familjen sakta men säkert en efter en kommer till ro efter en dag fylld med skola eller jobb. Höstkänslan börjar nå sin topp. Jag kan inget annan än gilla det här. Ett tag. Några dagar, någon vecka eller så. (sedan får gärna solen komma tillbaka).
 
Jag har varit och jobbat för första gången på en vecka. Efter en vecka liggandes alternativt sittandes var det skönt att göra något annat även om jag kände mig trött och inte alls på topp. Förkylningen jag åkte på var en utav de mest rejäla förkylningar jag åkt på (och då har jag ändå haft hur många förkylningar spm helst, tro mig!!) Men oj vad roligt det var att komma tillbaka till jobbet, träffa alla fina kollegor, härliga medlemmar på gymmet. Skratta, jobba, le och njuta av att göra det jag tycker om. 
 
Träningen får vänta ett tag till. Just nu blir jag anfådd av att gå ner (obs!) för trappan. Jag hostar och är täppt. Kroppen är inte alls återhämtad och det känns som det kommer bli en lång påfart innan jag är tillbaka med den riktiga och ordentliga träningen igen. Morgondagens TRX får jag hjälp med (Tack för hjälpen Åsa!) och min plan är sätta igång långsamma promander i helgen och sedan på tisdag köra lugn friidrottsträning igen. 
 
Skall snart sova. Bara läsa lite först. Åh, jag längtar redan nu efter att försöka vakna tidigt imorgon. Gå upp fixa en kopp med te, tända ljus och sedankrypa upp i soffan under filten. Dricka te och läsa en bok samtidigt som dagen vaknar till liv. 
 
Det är sådana där små saker som förgyller mitt liv, gör livet enkelt. Små saker, lätta att gilla. 
God natt