Sommaren är den bästa tiden att börja träna

Jag säger det här varje sommar men det tåls att upprepas! Sommaren är den bästa tiden att träna på! Och lägg där till: på gym. 
 
Det är vid det där sista ordet folk höjer lite ögonbrynet och tänker att det är väl onödigt att gå in när det är sommar (och fint väder). Ja, delvis och tanken är givetvis inte att stänga folk inne, att lägga till några pass utomhus går ju faktiskt också bra men jag är extra förtjust i gymmet just under sommaren. 
 
Anledningen till att gymmet lockar mig på sommaren (nåja, numera tränar jag mer åt crossfit-hållet men gym som gym inomhus på anläggning) beror dels på två saker. 
1. Stämningen. 
De är de som tycker om och träna, som brinner för det, har mål och ja, helt enkelt tycker om att träna som tränar på sommaren, oavsett väder. Detta innebär att stämningen oftast är bra och ja, man blir inspirerad av varandra. 
 
2. Gott om plats
Jämfört med första veckorna i januari så är juli rena paradiset!! Det är gott om plats och du kan vandra hur du vill, göra övningarna i vilken ordning som helst utan att behöva trängas. Vilken fröjd. 
 
Så med detta sagt vill jag nu komma till min huvudtanke med detta inlägg. Sommaren är tiden du skall börja träna! Skjut inte upp din start till hösten utan börja nu! Du vet ju att stämningen är go och du har gott om plats och tid att lära känna gymmet. Du kan njuta och passa på att lära dig från grunden. Dessutom har många semester under sommaren vilket innebär mer tid,det är ljust längre vilket oftast gör oss piggare och vi orkar åka iväg till gymmet. 
 
På vårt gym (och jag tror många andra gym också har det) finns det sommarerbjudanden som är perfekta om du vill testa på det där med gym! Dessutom är det så att de Personliga Tränare som inte har semester oftast har många lediga tider vilket innebär att det är enkelt att få en tid. Det är smart att träna med en PT redan i början, vänta inte med att du skall bli bättre tränad. En PT är ju till för att hjälpa dig hitta din väg för utveckling. 
 
Tänk att ha en trygghet, eventuellt träningsprogram från PT och självförtroende när sedan semestertiden är över och folket återvänder till gymmet. Då har du redan så smått börjat och känner dig trygg med det du skall göra. Du har tjuvstartat.
 
För mig är varje sommar som en Tjuvstart. Jag njuter och samlar krafter och laddar batterier. Varje sommar börjar jag om. Hittar kanske nya mål och testar på träning som lämpar sig för dem. Ellet så stannar jag upp och funderar på vad jag behöver förbättra. Och när hösten kommer, ja då har jag redan tjuvstartat och kan höja träningen ytterligare en nivå. 
Man skulle kunna tro att jag är sponsrad eller behöver skriva det här...
men inte det minsta.

Det var så här jag började och sedan fastnade.
Varje år ser jag fram emot att träna under sommaren!
 

Jag kommer komma tillbaka starkare

Jag läser och hör ofta "jag/du kommer komma tillbaka och då mycket starkare". Många gånger handlar det om att intala sig själv/andra detta för att du/de ska orka igenom det jobbiga men jag börjar också ana en viss sanning i det. 

Jag är på väg tillbaka. Slutet av april, maj och även början på juni var en tuffa månader. Utan att gå in på detaljer, utan att bli för privat så ja, det var tufft. Riktigt tufft. 

Nu är det lättare igen och som vi sa på senare PT-träningen; jag har börjat jobba mig upp för gropen. Jag har en liten bit kvar men det går bra nu. 

Igår tränade jag ett långt pass. Långt ifrån effektivt men jag njöt varenda sekund. Jag kunde hålla fokus, jag kunde släppa fokus utan att drabbas av en tankeverksamhet större än en skolklass som gör ett viktigt prov. Jag kunde njuta. Jag kunde träna. Svettas. Skratta. Och prata med andra människor. 

När kom hem efter träningen så kände jag för första gången på över två månader den där ljuvliga känslan av enforiner. Inte för att kroppen fått jobba så hårt utan för att jag var lycklig. 

Jag kommer komma tillbaka starkare. Inte fysiskt. O nej, verkligen inte,där har jag tappat mycket de här två månaderna, ärligt talat så känner jag inte någon styrka eller kroppskontroll överhuvudtaget. Men jag känner mig starkare rent psykiskt. 

Jag vet att jag visat mig själv respekt under de här veckorna, jag vet att jag givit mig själv tid att komma tillbaka. Mycket tack vare fina människor runt omkring mig. Och jag har lärt mycket om mig själv. Vad jag vill göra, vad det är jag saknat. Vad jag tycker är viktigt. Vad jag skall träna. 

Så när jag, om ett litet tag, sätter mina händer på marken ovanför gropen och trycker mig upp kommer jag nog känna en styrka jag tidigare inte känt. Jag kommer känna mig starkare, psykiskt. 

Och jag ser fram emot att trycka mig upp och sedan fortsätta. Men fram tills dess skall jag ta ett steg i taget (uppåt), inte stressa, låta kroppen få göra sitt och bara njuta av att vara lugn igen. 

Min stackars syster fick stå ut med en hög JHH när vi var och handla igår. Hög på enforfiner och glädje. 

Skön kväll

Jag har en fin kväll ikväll. Känner mig nöjd och lugn. Lugn är en känsla jag just nu högt uppskattar. Behöver inte somna jättetidigt ikväll utan kan dra ut på det hela. Ligger i sängen och läser lite bloggar, skriver lite och lyssnar tyst på musik. Fin kväll alltså. 
 
Många kvällar tänker jag att jag skall skriva något, jag har egentligen huvudet fullt av tankar som jag vill skriva men sen så kommer det något annat i vägen och det blir aldrig av. Jag har mer än 1000 bilder på telefonen, alla inte så där jätteförtjusande men ändå tillräckligt för att kunna läggas upp, fylla ut inlägg men ändå blir det inte av. 
 
Fyller i min träning för maj och juni. Det är helt värdelöst att inte göra det med en gång. Nu för jag inte dagbok hur det går (jag överanalyserar redan nu för mycket ingen idé att utamana det mer) utan mer för att se hur jag håller igång och har lite koll om jag tex får ont i ryggen så kan jag gå tillbaka och kolla på mägnd och upplägg av träningen för att kunna ändra. Tycker ju om siffror (lite synd att jag inte tycker om konditionsidrott då är det ju ännu mer siffror). Nåja, det är i alla fall lite segt att försöka komma ihåg när hur och vad jag tränade för en månad sedan. Jag brukar vara väldigt duktig på att skriva ner men nu det senaste har jag inte orkat. Och det är helt okej. 
 
Okej, nu börjar det här lite sent (men jag är som vanligt inte trött för jag har sovit på dagen...). 
Ser fram emot en ny dag imorgon :)
 


 

Långsam men väldigt nöjd

Jag är så nöjd med dagens träning, trots jag bara hann med hälften på grund av att jag var sen till träningen och var tvungen att duscha och äta innan jag började jobba. Trots detta är jag nöjd! 

Det beror nog främst på att jag var så lugn dag. Lugn och långsam. Min plan idag var att bara hålla igång, inte tänka på att det gick långsamt, att jag egentligen , någonstans på något sätt kunde göra det snabbare. Jag lät mig liksom gå i mitt snigeltempo. Men jag gjorde det. Det är långt mycket mer än den senaste månadens träning har varit. 

Så jag rodde, och hoppade boxjump, körde lite hand release push up och så försökte jag springa. Fast det sista gick så där. Men istället för att tänka negativt blev det mer "jag skall lära mig det här." 

Dagen lugn och inställning var så bra och gav så bra resultat att det var lite tråkigt att jag inte hann med allt. 

På väg tillbaka där jag hade tagit mig till innan min lilla mentala krasch? Jo så att. Jag är på väg tillbaka. High five på det!! 




En energigivande helg

Vilken helg jag har haft. De senaste helgernas jobbyte resulterade i att jag blev ledig helt från receptionen under tre dagar och tack vare hjälp från fantayisk kollega fick jag hela fredagen ledig vilket innebar att jag kunde åka ut till stugan redan på torsdagskväll. Väl där satte jag telefonen i flygplansläge och stängde av den. Frånkopplad omvärlden i tre dagar. Endast jag och familjen i stugan. Typ. 
  
Så vad har jag gjort? Jag har latat mig. Inte gjort ett dugg största delen av dagarna. Och så har jag läst. Jag har läst väldigt mycket. Mer än två böcker. Deckare skall det vara när det är sommar. Så är det bara. Och när jag inte läste åt jag mat. Och sallad, plockas från vår egen odling. Vi har odlat spenat, ruccula och bladsallad. Mellanmålsknäckan med ägg och egenodlad spenat satt fint. 
 
Och så, en liten stund då och då hjälpte jag pappa att snickra på trappan. Det sågades, skruvades och så tänktes det en hel del men där var jag inte till så mycket hjälp. Resultatet blev bra om än inte helt klart. Men snyggt ändå. 

Och så åkte jag till mitt sommargym och tränade. Börjar känna lite energi i kroppen nu och att jag kanske har börjat ta små, små steg tillbaka till där jag var för några veckor sedan. Snart kan börja vägen tillbaka till där jag slutade förra gången och sedan kan utvecklingen fortsätta.
 
En utav kvällarna var jag tvungen att stanna på vägen hem från gymmet på grund av väldigt tjusig utsikt. Väldigt tjusigt en lördagkväll 
 


Och så har jag kollat på fotboll och varit glad över att Holland vann, lett över alla mål och njutit av ännu ett mästerskap. Och så har jag kollat handboll och friidrott. På tv. Och på kvällarna har jag gått ut till friggeboden, där jag sovit, med korta, korta långsamma steg för det doftat så ljuvligt och varit så ljust för att vara midnatt. 



När jag inte läst, sovit, snickrat, ätit mat, njutit av vacker utsikt eller kollat på fotboll har jag gått runt i trädgården och njutit av alla blommor. Och så har jag stått och luktat på alla blommor, jag så länge man kan stå och lukta på blommor innan man blir kallad galen. 
 


 
Som ni nog redan förstått har det varit en fantastisk skön och behaglig helg som också var minst lika nödvändig. Och det märks att jag laddat energi under helgen för när jag kom tog jag direkt tag i att packa ur bilen och svepa över hela köket som såg som ett bombnedslag. Hade det varit några dagar sedan så hade jag bara struntat i allt och lagt mig i soffan på grund av ingen ork. Nu känner jag mig nästan liten taggad på jobb, fixa matlådor och fixa saker som legat och väntat ett tag. Skön känsla! 



Kan vi inte stoppa tiden ett litet tag

Det är så vackert nu. Så vackert så att mitt hjärta slår dubbla volter och ibland har jag nästan svårt att hålla tillbaka tårarna bara för att det är ju så fint nu. Jag är i extas dagligen och kan liksom inte snappa upp allt det gröna, alla blommor, dofter, utsikter. Helst av allt vill jag bara sätta mig ner och lite försiktig skrika att vi nog skall stoppa tiden nu så att vi hinner njuta av allt det här. För det är ju nu det är som vackrast. 

Var ute på promenad idag. Som hamnade på smala stigar som ibland inte ens fanns, hagar där jag var rädd att korna skulle komma och så fina stigar och vägar. Så ljuvligt, underbart, fantastiskt, somrigt och alla andra ord som kan beskriva det tillstånd som råder i naturen just nu, Sol, grönska och värme får JHH i extas. 

Jag. Älskar. Det. Här. 









Vacker lördagspromenad

Det har sina fördelar att gå och lägga sig vid elva (en fredagskväll). Det har sin charm att vakna vid sju en lördag morgon och vara pigg efter att ha sovit nästan åtta timmar. 

Solen. Lugnet. Stillheten. Fåglarna. Skogen. Den lugna vägen som annars brukar vara så trafikerad. Träden. Blommorna. Grönskan. Det vaknande samhället. 

En lugn och skön promenad fick starta den här dagen. Det är ett fint sätt att starts dagen på. 








Ikväll är jag nöjd med

Att jag köpte min jacka 
Det må bara vara en jacka men så många gånger som jag tänkt att jag är SÅ nöjd att jag köpta den. Jag hade egentligen tänkt köpa en tunnare jacka typ regnjacka för att ha när det regnar och sedan köpa en annan vinterjacka kanske lite mer modell "osportig" (ja..ni läste rätt...) men när jag skulle köpa den där regnjackan i slutet av hösten blev jag rekommenderad att köpa den här jackan. Och jag ångrar det inte ett dugg. Den är tillräckligt varm för våra vintrar, blir det kallare fungerar det utmärkt att ha en tjockare tröja under, den har hög krage och en underbar luva som man kan komma undan all vind och verkligen gömma sig i. Den fungerar också bra nu när det lite varmare än vinterväder. Men det jag gillar mest med den - den tål regn fantastiskt bra! Aldrig, aldrig någonsin att jag är ens lite våt efter att ha varit ute och då har regnet öst ner. Nej, jag är så nöjd att jag köpte den här jackan!
 
Att jag fixat mina glasögon
Jag har äntligen, efter ca 10 månader, fixat mina glasögon. Jag har verkligen dragit ut på tiden. Jag har försökt lära mig att använda dem...men det har inte gått för jag har fått sån huvudvärk av dem. Idag gick jag in för att få dem justerade...en enkel sak som inte tog på minuter. Nu känns det lite bättre. Skall bli skönt om det här kan hjälpa mig så jag slipper huvudvärken jag har just nu. Nöjd, att ÄNTLIGEN fick tummen ur att fixa det.
 
Att jag kommer ut på mina promenader 
Det är ljuvligt ute nu. Även om det regnar och värmen just nu är på semester i något varmare land så är det ljuvligt ute. Och jag är så glad och nöjd att jag kommer ut på de här promenaderna. Det är så mycket nu. Växter som slår ut, dofter, färger. Jag går i extas! Jag blir hög och vet inte riktigt hur jag skall tackla alla dofter och färger. Jag går runt och tänker att jag inte kan fånga upp allt, att jag missar så mycket. Det är exakt det här som var min tanke med utmaningen, att den hjälper mig att komma ut så jag inte missar allt det här. Så nöjd att jag utmanar mig själv. 
 
Mitt i allt det här materialla som jackor och glasögon, naturen och promenderna så är jag tacksam. Tacksam över livet. Tacksam att jag kan komma ut, kan uppleva, leva, skratta, jobba, träna. Och så somnar jag trött och vet att när jag vaknar upp imorgon så är det en ny dag då jag återigen får möjligheten att uppleva det här.
 JHH, med jackan och glasögonen. Utomhus. I regn under en fantastiskt promenad. 


TRX och superset

Förra lördagen körde jag TRX i solen. Hade tänkt köra intervaller men benen var inte riktigt med på det så det fick bli TRX, inte mig emot. Körde utomhus i solen. Tänkte att eftersom det inte blev några hårda intervaller så får jag utmana överkroppen på något annorlunda och valde då att köra 15 repetioner och superset. Här bjuder jag på lördagens pass. 
 
10 repetioner alla i TRX
Smal Rodd
Hög rodd
Deltiod fly Y
Bicepscurl
Armpress
Tricepspress
Standing roll out
Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag körde det här flera gånger eller bara en...
 
Sedan: (lite vila mellan seten och längre vila mellan övningarna)
3x15 hög rodd + Bicepscurl 
3x15 Smal rodd + Deltiod fly Y
3x15 Arm press + triceps press
3x15 Chest flyes + triceps press reverse grepp.
 
I fredags när jag hade mitt TRX-pass tänkte jag att eftersom jag tyckte de upplägget jag körde förra helgen var roligt att det kanske var kul att testa det även i mitt TRX-pass. Jag la till benövningar för det vill man ju ha när man kör ett TRX-pass. Hela kroppen skall det vara!
 
Fredagens pass blev så här: efter uppvärmning:
3x15 Benböj + Overhead Back Extension
3x15 Hög rodd+Bicepscurl
3x15 Front squat+ Smal armpess
3x10 Smal rodd+ Deltiod Fly Y (gick ner till 10 för att det varit så mycket rygg/baksida)
3x15 TRX höftlyft + TRX sit ups
Avslutade sedan med lite övningar för core. 
 
Idag var det så dags för ytterligare ett TRX-pass och eftersom fredagens pass blev så bra och även uppskattat av deltagarna tänkte jag att jag kunde ta med mig delar av det den här gången bytte jag ut några av övningarna och ändrade även om. 
 
Här har ni söndagens pass efter uppvärmning:
3x15 Benböj + Deltiod Fly Y
(hade egentligen tänkt att köra rodd här men fick hjärnsläpp när jag skulle visa och det blev Y istället...fungerade det med...)
3x15 Hög rodd+Bicepscurl
3x15 Armpress + Tricepspress
3x15 Utfall (höger+vänster) + Overhead back extension. 
Avslutade sedan med lite övningar för core precis som i fredags. 
Att köra 15 utfall på varje ben är faktiskt ganska tufft och tar även tid så därför blev det lite färre övningarna den här gången men benen var nog lite tröttare. 
 
Så, här har ni nu tre olika varianter att testa på. En för bara överkroppen om benen behöver vila. Och sedan två olika för hela kroppen. 
 
 

Torsdagsord

 

Det som får mig att ställa mig upp varje gång jag kraschar

För ett tag sedan pratade jag med en person, en person jag om egentligen inte känner alls men vi började prata om träning. Vårt samtal blev på ett sätt djupt och personligt och hon berättar för mig hur hon i vissa typer av träning kan drabbas av ångest och att det faktiskt är träningen som skapar själva ångesten. 
 
För första gången, ja, jag tror nog aldrig jag riktigt har träffat OCH pratat med en person som jag kan förklara min känslor som ibland blossar upp när jag tränar. Men här, framför mig är en person som förklarar nästan exakt hur jag känner. 
 
Det är en lättnad att höra någon berätta det, precis som jag inte riktigt, tidigare, har trott på det jag själv känner. Jag har inte riktigt kunant prata och förklara om den där ångesten som kan skapas under vissa pass och hur dubbelt det ibland kan kännas. Men helt plötsligt är det någon som förklarar för mig, som känner som jag. Det är befriande. 
 
För det är så. Vissa gånger, i vissa perioder är det väldigt ofta, så får jag samma känslor som förr när jag hade rejäl ångest. Bröstet fylls och andningen blir svår och jag kan inte hantera det. Det är då jag kraschar. Det är då jag ger upp. Det är då jag blir arg. Det är sällan jag är arg men när det kommer till träning så blossar jag upp. Men ilskan är bara ett försvar, ett försvar för att hålla de där ångestkänslorna borta, försöka att inte avslöja dem för mycket. Islkan är en försvarsmekanism. 
 
I de här stunderna är det inte bara att andas rätt och hitta pannbenet och köra vidare. För det går inte. Jag kan inte. Och det är det här som är så svårt att beskriva för någon som inte känner den känslan, som inte har den ångestliknande känslan. För mig är det stor skillnad. De dagarna det är pannbenet som har tagit semester och de dagarna ångestkänslorna är där. Utåt sätt är det likadant - jag klarar inte av att göra uppgiften jag fått eller gett mig själv. 
 
Jag har alltid hatat ångesten. Hatat att jag låter den drabba mig och att den tar över mig. Nu, de senaste åren är det sällan jag behöver gå igenom det. Jag mår bra och kan hantera det, känner igen varningssignalerna och vet vad jag skall göra om jag märker att jag börjar må sämre. Jag mår bra. Men känslan av att återigen känna samma sak, gå igenom det igen. Det skrämmer mig faktiskt ibland. Det gör mig rädd. Och inte alltid så tuff. 
 
Jag vet att folk kan ställa sig frågan varför jag tränar, varför jag utsätter mig för det här, varför jag "klagar" utan att göra något åt det. Men vet ni, träningen formar mig. 
 
Träningen formar min kropp. Inte bara fysiskt utan också psykiskt. För det är faktiskt så att vid varje pass, när de här ångestkänslorna dyker upp så gör jag några repetioner till, jag tar ett steg till, jag tar mig upp, reser mig upp, tar ett andetag och försöker fortsätta. Jag ger inte upp helt. Jag gör det lite till och även om det inte alltid blir ett lyckat försök har jag ändå rest mig upp och tagit ett steg till. Träningen formar mitt hjärta. Inte bara fysiskt utan också psykiskt. Jag blir snällare mot mig själv, träningen får mig att lära känna mig själv och också ta hand om själv. 
 
Och nu, när jag hört någon berätta något som är likadant, när jag inser att det inte bara är jag som inbillar mig att jag är extremt svag eller konstig så tänker jag att det inte är så konstigt att jag reagerar så här. Det är ju sådan här jag är. Och precis som jag har fått jobba mig igenom år av ångest och prestationsångest tidigare kommer jag på sätt och vis även få ha det så i träningen. Men jag vet att när jag jobbat och kämpat med det. Ja, då kommer jag vara starkare än någonsin.
 
Och det är det som får mig att ställa mig upp. Och göra lite till.
Varje gång jag har kraschat. 
 

När kroppen förvånar är det bara att hänga på

Sedan intervallerna i onsdags har jag känt ett litet sug på att springa. Kanske inte för att det kändes enkelt (för det gjorde det inte) och inte heller på grund utav det gick snabbt (för det gjorde det inte heller) utan för att löpsteget kändes förvånansvärt bra. Ja, för att vara JHH. 
 
De här sista dagarna på veckan är tanken att jag, den här veckan, skall ta det lite lugnare. Så fredagens träning hade jag tänkt en liten jogg innan core-träning skulle sitta fint. Klär på mig löparkläderna och ger mig ut. 
 
Den första kilometern är seg och benen känns betydligt tröttare än under torsdagen då det var vilodag. Men min erfarenhet säger mig att det brukar släppa om jag bara kommer igång. Sträckan jag tänkt ta mig igenom är sisådär 2.7km, alldeles lagom för en uppvärmning. Men när jag är klar med rundan så känner jag mig inte alls klar mentalt för det har känts så bra att vara ute och jogga. 
 
Det är inte tempot som är det positiva även om det kändes som det var betydligt fortare än förra året utan uthålligheten och löpsteget var det som kändes bra. 
 
Känslan av att känna att jag har utvecklats och att det går SÅ mycket enklare att jogga nu är fantastisk! Jag har inte tränat mycket löpning men till viss del annan träning som hjälpt mig. 
 
Så, istället för att köra core så tar jag av mig lite kläder (för mycket kläder,..som vanligt) och så sticker jag ut på en runda till. I ungefär samma tempo. 
 
Det känns så bra va!!! Så grymt! Förra året tänkte jag att ah, jag kan nog eventuellt utvecklas lite med hjälp av att mitt pannben blir starkare. Nu känns det som det finns möjlighet att utveckla så mycket. Det känns som jag kan utveckla löpsteget, styrkan, tekniken och uthålligheten, det känns som det finns något att börja med och sedan utveckla. Åh, det känns så bra! Hej utveckling, jag gillar dig!! 
 
Tilläggas bör nog också att jag egentligen inte är så förtjust i löpning. Tycker det gör det hela än mer förtjusande! 
 



Vilodag

Jag har vilodag idag. Är det något jag har börjat uppskatta nu de senaste månaderna så är det just vilodagarna. Ibland är det en gång i veckan, ibland tre helt beroende på hur hårt jag kör, humör, kraft och energi. 

Ärligt talat saknar jag inte träningen under en vilodag utan tycker snarare det är rätt skönt. Ibland kan jag nästa få lite dåligt samvete att jag inte är en utav de där som inte klarar av vilodagar utan att bli "galna". Men sen så tänker jag att det är sunt att vila, min kropp är oftast trött eftersom jag ansträngt mig hårt under mina träningspass, dessutom är det skönt, rent mentalt, att inte utsättas för utmaningar varje dag. Jag behöver vilan för att utvecklas. 

Sedan är det inte så att jag inte gör något alls under mina vilodagar. Ibland går jag promenader och ibland åker jag iväg och stretchar. Men framför allt så lyssnar jag på kroppen vad den behöver. Det har jag lärt mig är viktigt. För mig. 

Så idag är det vilodag. Och jag har lyssnat till kroppen. Gått en lugn promenad, samlat kilometrar till min utmaning, samlat energi utomhus. Och så har jag stretchat. För det behövde jag idag. 

Skön vilodag med sol, vind och lite stel kropp. 






Nöjd, glad och trött

Åh, jag är så slut i min kropp och huvud.  Eller nja. Från typ magen och neråt och sedan huvudet. Överkroppen är rätt fräsch. Rätt fräsch. 

Startade dagen med PT-träning och intervaller på löpband. Ni som följer mina inlägg och har gjort det ett år tillbaka vet hur mycket jag avskyr löpning. Och ja, det var inte perfekt idag men inte heller fruktansvärt.

Är lite imponerad av mig själv. Vissa stunder kände jag att jag trivdes i mitt löpsteg och hade det inte varit för all lutning så hade det varit mer av det där trivsamma löpsteget. 

En utveckling! Även om jag höll på att ge upp, kraschade mentalt en gång men kom på ben igen och fixade utmaningen så ja, är jag nöjd. 

Men något, snällt sagt, trött i höfter och
ben.

Efter träning, mathandling, matlagning och lite, lite vila var det dags för träning med 18 stycken 8-10åringar. Så fantastiskt! Så bra! Så enkelt! Men ändå jobb för huvudet. Lägg sedan på några timmar i Kidz club och ni har en trött JHH. 

För tredje kvällen i rad, om inte fjärde går jag och lägger mig innan tio. Jag somnar inte med en gång men räknar det som tidigt. 

Imorgon är det vilodag, mer barnträning och slutligen så börjar min påsk i receptionen. Det är bra nu. 

Planering av barnträning 

Fantastiska tisdag

Jag vet inte vad av den relativt tidiga frukosten, sömnen efter frukosten, promenaden i solen, fikan med familjen, stunden i solen, träningen eller hänget på bästa jobbet som har varit bäst idag. Den här dagen har i alla fall varit sådär underbart skön som en ledig dag i april kan vara. 

Vaknar upp tidigt (Eftersom jag somnat tidigt). Äter frukost med pappa. Går och lägger mig i sängen igen och löser Suduko (jag är helt fast...igen..) men somnar efter ett tag. Vaknar, går en promenad i sol.

Fikar sedan tillsammans med nästan hela familjen, de andra har antingen påsklov, jobbar senare, hemmastudier eller jobbar-på-egen-hand-hur-du-vill-bara-du-jobbar och så jag då, som har varit ledig idag. Fika tillsammans med familjen gillar jag!! 

Satte mig sedan i solen och passade på att fånga upp solen. Jag jobbar påsk, hela påskhelgen skall jag jobba inne och det enda som lyser framför mina ögon eller når mina öron är hur fantastiskt väder det skall bli i helgen. Jag tänker att jag får passa på nu istället. Skönt!! (Kanske lite väl skönt när man sitter och löser suduko och inte hänker på att man sitter i solen och bränner sig...)

Sedan iväg på träning. Indoor med härliga Maria. Tufft pass, trötta ben men en puls som är bra! Nästa vecka teamar jag och Maria- det skall bli riktigt kul!!!

Avslutar dagen med att hänga lite på bästa jobbet. Skratta, prata, umgås med människor jag tycker om. 

Snacka om att jag har laddat upp batterierna nu för kommande jobbdagar. Nu blir det jobb fram till nästa tisdag, då jag är ledig igen. Jag önskar mig lika fint väder då. 

Jag har ingen bild på min sömn, solen, den blåa himlen. Utan bjuder på blåbärspajen jag åt idag. Får duga...