Frustration
Frustrationen bara flödar som en stor våg i kroppen. Om och om igen. Hade man målat upp det som i en serie hade det kommit rök ur öronen på mig.
Och problemet är att jag inte vet vad den beror på. Eller ja, alltså jag ser inget utav de som jag tycker är jobbigt nu som så stor orsak så att det skall kännas så här. FRUSTRATION.
Okej men så att försöka bena ut det här... Jo jag vill ha sol och värme, eller i alla fall dagsljus. Och jag vill ha energi. Känna att jag hinner med det jag borde (hade varit så nice va!) och ha lite energi även efter jobbet. Och så vill jag tycka träning är kul igen. Alltså, min träning i januari är ungefär lika pinsam som mängden chips jag har ätit det senaste.
Vad händer med mig?
Men okej. Nu är det så.
Jag har faktiskt köpt pizza i kväll och lagt mig i sängen och dragit täcket hårt runt kroppen, det blir tryggt på något sätt. Så nu skall jag titta på serier tills jag somnar. Och i morgon hoppas jag på att vakna pigg och då skall jag träffa familjen och det om något borde ju
lindra den här frustrationen.
Det känns faktiskt redan lite bättre efter att ha skrivit det här. Jag kan liksom inte låta bli att fnissa lite åt mig själv. 
Det här hade varit bra terapi!