JHH

Jag vill erkänna en sak.  

Jag är fruktansvärt dålig på att hoppa längdhopp. 

 

Jag suger, jag är kass och jag skäms över hur dålig jag är på att hoppa.

 

Så, nu har jag sagt det. 

 

Jag tänkte först skriva att jag inte säger detta för att få uppmärksamhet men kom sedan på att det är just det jag gör. Detta skriver jag faktiskt för att få er uppmärksamhet för det känns som jag vill vara ärlig och berätta exakt hur det är. Jag vill inte att någon skall ha någon annan bild än verkligheten. Nu kanske jag är lite väl hård mot mig själv men det är för att jag vill få fram min poäng. 

 

Det finns några saker som jag tycker är riktigt, riktigt, riktigt (osv..) jobbigt och det är när jag har gett en felaktig bild av mig själv. Jag är ofta ärlig och ogillar situationer när jag inte får eller kan vara ärlig. Detta är en av anledningarna till att jag ofta berättar hur det är. Jag vill att andra skall få en korrekt uppfattning av mig. 

 

Jag minns att jag läste en gång om dålig självkänsla och att det är att ständigt gå runt och tro att någon kommer komma på att man är en bluff. Ungefär så känner jag mig när det kommer till längdhoppandet (obs! Skall ej förväxlas med det övriga livet utan enbart i träningssammanhang) jag känner mig som en stor bluff och att alla snart skall komma på detta och säga till mig att jag är så fruktansvärt dålig så det är lika bra att jag ger upp. 

 

Jag har eventuellt som mål att vara med på nästa klubbmästerskap men bara tanken på att vara med gör att jag får lite panik för då kommer det bli svart på vitt hur dålig jag är. Och ja, jag vet att detta går emot alla former av mental träning osv men jag vill få sagt detta för jag behöver få ur mig det så jag kan fokusera på viktiga saker (som att få kontroll över bålen, orka springa i ansatslöpningen och få bättre teknik i hoppningen) i stället för att grubbla på detta. 

 

Jag har hoppat 3,20m, möjligtvis lite längre precis i början när jag var nyförälskad i friidrotten men inte mycket mer. Mitt mål är att komma över 5 meter men mitt drömmål är 6 meter. Jag är fullt medveten om att det sista är ett mål långt över förnuftighet men 5 meter känns bara långt bort. Att skriva detta ger det svart på vitt; det är inget vidare bra. 

 

Man kan ställa sig frågan om jag nu tycker jag är så dålig varför fortsätter jag? Och det är en väldigt bra fråga som kräver sitt inlägg och framför allt ytterligare tid att formulera ord men jag kan kort säga så här; jag är fast besluten att kämpa mig i genom det här för 1) Friidrott är bland det roligaste jag vet. 2) Jag kan sällan göra något utan att tänka resultat. 3) Varje gång jag försökt sluta har jag saknat det så mycket så jag börjat igen. 

 

Kanske tänker ni nu "det här är ingen stor grej" men kom då ihåg att det här är en stor del av mig liv, jag kan inte låta bli att tänka på träning hur mycket jag än försöker, jag till och med drömmer om längdhopp. 

 

Så nu vet ni detta, nu vet ni svart på vitt hur det är. Det känns väldigt, väldigt bra. 

 

Nu skall jag åka och träna.