JHH

Kvällen börjar läggs sig och jag börjar bli lite trött. Trött var jag också innan dagens träning men åkte iväg till träningen för att sova vid 18-tiden är inget bra. Jag piggnade till ganska fort och efteråt var jag sådär ljuvligt pigg som man kan bli efter träning. 

 

I dag var en sådan dag jag var extra tacksam för att jag tränar i den gruppen jag tränar i. Jag kan många gånger känna av att jag är sååå många år äldre än de andra (vilket också är sant) men idag var jag bara tacksam för att få vara med dem. Deras spontana skratt och tillviss del avslappnade stil hjälper min hjärna att koppla av lite när prestationsångesten kommer fram. Då är det skönt att bara få vara lite barnslig, att det inte är hela världen (som hjärnan i bland kan tro) och ja, det slutar med att jag har roligt. Andra gånger kan jagsakna att ha någon att dela ångesten med och som förstår de delarna, någon som peppar mig och som kan vara med och besegra trösklar. Men majoriteten av tillfällena är jag bara tacksam. 

 

Hoppningen i dag gick väl så där. Flygande köttbulle är mitt nya namn men jag, äsch, det kändes bättre än förra gången och ansatslöpningen känns helt okej, jag orkar inte gänga upp mig på något just nu. Efter hoppningen körde jag lite lätta backintervaller, våren väcker liksom liv i den där lilla, lilla löparmänniskan som finns inuti mig. 

 

Nu skall jag, liksom alla andra gånger jag skriver, gå och lägga mig. Den här kvällen har varit bra!