Hellre en svan vid vattnet än en på land
På vägen hem från jobbet stannade jag till på en parkering för att jag tyckte det såg så fint ut en bit bort.
Jag parkerade bilen vid vattnet och tänkte att det var fint med svanarna, vattnet och den blåa himlen. När jag stannade bilen höjde den ena fågeln på huvudet och när jag sedan öppnade bildörren började den traska mot mig...
Alltså, jag har lite respekt för fåglar. Jag tycker det är lite fascinerande med tex rovfåglar men på avstånd. Fågelsång är fint och ja, tycker fåglar är fina men som sagt på avstånd. De skall liksom simma där, stillsamt och vackert, i vattnet.
Fortsättning; jag öppnar bakdörren på bilen för att hämta vantar mm när jag ser hur den ena svanen verkligen marsherar mot mig. Jag är helt säker att den ser mig och går mot mig. Säga vad man vill om att det är sött eller intressant men usch, jag gillar det inte.
Så jag hoppade snabbt in i baksätet och stängde dörren. Och tur var väl det för den traskade verkligen runt vid bildörren och spanade efter... mig? På ett sätt hade det varit intressant att se vad som hänt om jag stått kvar. På ett annat sätt... har jag respekt för de där fåglarna...
Nåja. Där satt jag i baksätet på bilen medan svanen traskade utanför.
Jag körde därifrån ganska så snart. Hade liksom ingen lust att bli förföljd? Attackerad? Eller något liknande av en svan, det hade ju varit en rätt (o)trevlig torsdagsupplevelse.
