JHH

 

I går kväll när jag körde hem lyckades jag precis tajma så att jag hörde Charlotta Fougbergs sista varv på sitt lopp och jag blev nästan lite tårögd av lycka när jag hörde att hon klarade OS-kvalgränsen. Så roligt för henne eftersom det verkar som det varit kämpigt det senaste. 

 

Sånt här inspirerar och motiverar mig mer än själper. Det inspirerar mig att höra människor lyckas efter en del motstånd och mycket jobb. Jag kan känna lycka för de som lyckas och själv bli ännu mer motiverad att fortsätta kämpa. 

 

Just nu är det inte så mycket fokus träning för min del. Jag började komma tillbaka till friidrotten för några veckor sedan men ganska så snabbt fick jag dra ner på saker och ting då yrseln blev värre igen. Jag tror inte egentligen det är själva friidrotten som är jobbig utan det är det där med att passa tider, packa väska, komma hem senare och allt annat som måste klaffa. Det har dessutom varit en massa andra saker som jag har varit tvungen att fixa utanför träningen och då blir det för mycket och kroppen säger i från med yrsel. 

 

Acceptera, acceptera och kämpa vidare helt enkelt. Därför är det väldigt skönt att motiveras av andras lyckade prestationer, jag hade ju kunnat känna missmod och/eller avundsjuka i stället och snarare velat sluta än fortsätta. 

 

Kanske kan den här lilla gnistan motvation hjälpa mig få igång lite mer träning igen för på ett sätt kan jag tycka det är skönt att det inte bara cirkulerar träning i min hjärna, på ett annat sätt saknar jag den ordentliga och regelbundna träning något enormt. Men kämpa, kämpa i lagom mängd är det som gäller nu. 

 

Så med detta sagt kanske det kan bli ett roligt träningspass i eftermiddag/kväll men nu är det snart dags för jobb. 

 

Trevlig fredag på er.