Att besegra tröttheten

Det finns två former av trötthet. I alla fall upplever jag det så. En form är den där tröttheten som är mer psykisk. Den där tröttheten som jag brottas mycket med som gör det jobbigt att gå upp och ibland gå utanför huset. Den där tröttheten som inte går att sova bort, som inte försvinner oavsett hur mycket jag sover. Och så finns den fysiska tröttheten som oftast beror på för lite sömn eller långa dagar med koncentrationen. 
 
Idag var den andra formen av trötthet min motståndare. Efter en lång,lång dag med mycket jobb och där mitt schema för dagen blivit ganska så mycket förändrat var det så dags för mig att sluta för dagen. 
 
Jag hade två val.  Antingen så åkte jag hem och lägga mig i soffa och stryka dagens pass. Eller så samlade jag mig och fokuserade på dagens träningspass och genomförde det. 
 
Jag valde det andra. För kroppen var egentligen inte trött utan bara huvudet.  Och det skulle inte skada mig att träna. Och även om resultatet kanske hade blivit bättre om jag hade haft en lite kortare dag så skulle ändå resultatet bli bättre om jag tränade än inte tränade alls. 
 
Det är något speciellt att bestämma sig för att göra det här. Att ta sin träningsväska, vandra ner mot träningen, be en outtalad  bön, byta om till träningskläder. Ta fram telefonen med musik. Hitta musiken som gör mig glad. Le, få hjärnan att bli glad. Och sedan gå in i bubblan. Träningsbubblan med fullt fokus på vad som skall göras.  Spela upp filmen med träningspasset för sitt inre. Bryta ner varje set,  varje repetion. Fokusera på vad som skall göras och se att jag klarar det. Fokusera lite extra på rörlighet innan passet för att ge kroppen tid att komma igång. Studsa lite extra. Dansa (lite i smyg) till musiken. Gå in i bubblan och inte bry sig om de andra runt omkring. 
 
Och sedan i rätt ögonblick,då jag är så högt upp på trappan av pepp, avsluta förberedelserna och börja passet. Der gäller att inte låta förberedelserna gå för långt för då går det mer neråt. Utan i rätt ögonblick börja träna. 
 
Och sedan börja träna. Fokuserat. Med tanke. Tålamod. Med styrka. Och lite trötthet. Men tröttheten stöts bort av envisheten att komma mot passets slut. 
 
Och så är passet klart. Jag kryper upp i fåtöljen. Njuter av vara klar.  Känner hungern kroppen. Känner mig nöjd. 
 
Det är en tjusning att besegra tröttheten. 
 
Nu skall jag hem och sova. För imorgon har jag den andra tröttheten att möta. Tröttheten som uppkommer efter dagar utanför rutiner, bland människor med sådant  jag utmanas av. 
 
Men imorgon är imorgon och ikväll skall jag njuta av att ha gjort det här träningspasset. Och så skall jag äta.  För oj så hungrig jag är. 
 
 

Kommentera här: