Revansch på dåtiden
En utav de saker som är roligaste med att börja om med något är ju självklart att det andra gången blir bättre än första gången. Så känner jag verkligen just nu. Det känns som allt jag gör går så mycket bättre nu än för 4 år sedan då jag tränade lite friidrott. Visst är det så att jag la lite utav "grunden" då. Jag menar att nu är inte exakt allting nytt, lite saker gjorde jag ju då och tränade väldigt mycket för att lära mig. Det är inte lika nytt nu även om det fortfarande känns nytt.
Så är det med häckgången. Oj så jag kämpade då! Det var verkligen hatkärlek. Nu går det betyligt enklare. Det är långt ifrån bra och det säger jag inte för att ursäkta mig utan för att jag vet att det är så. Det finns så mycket att jobba på. Men trots detta känns det som revansch på dåtiden. Det känns som en revansch på mitt dåtida dåliga självförtroende, osäkerthet och bristande pannben.
Jag har sagt det tusen gånger jag kommer säga det tusen gånger. Jag är så glad för att jag bågade börja om och försöka en gång till. Jag är så glad att tog det här beslutet.
För er som vill se en liten film där jag lyckas men utav de sakerna jag tyckte var svårast rent taktmässigt så kan ni kika in HÄR. Självklart är det mycket att jobba på som sagt men ändå! Men ändå!
Och känslan som jag hade när jag gick från träningen i måndags "Jag älskar det här" den är kvar fortfarande idag. Jag älskar det här!
