JHH

Första steget till något nytt är oftast tuffast, att ge sig in på något nytt, göra något som de inte brukar göra kan ibland kännas motigt och utmanande. Att ta första steget i en process som du dessutom vet är jobbig och kommer kräva något av dig som du inte riktigt är säker på att du har, det är en ännu större utmaning. 

 

När du har tagit det första steget, redan då är du närmare det mål som du än gång har satt upp, oavsett vad det är för mål. Du är då närmre än innan du tog det där första steget. Oavsett hur långt eller kort det där första steget än var, så har du tagit ett steg framåt, ett steg närmare ditt mål. 

 

Och när du har tagit det där första steget, brukar det oftast vara lite enklare att ta det andra, och det tredje och se, snart har du även tagit det fjärde steget. Och så forsätter det så. Steg för steg, lite närmare målet för varje steg. Vissa gånger kommer du kunna ta långa kliv flera gånger i rad, andra perioder kan det vara så att det känns som du står och trampar på samma ställe eller till och med går bakåt. Försök då hitta de där små, små förändringar som är som steg framåt. 

 

Det är det första klivet som är det jobbigaste men det är också det som skapar självförtroende. Att känna att du klarade av det där första klivet, att du tog det. Längden på klivet spelar ingen roll. Du utmanade dig själv, gjorde något du vet att du tycker är svårt. Njut av att du tog det där första klivet. 

 

***

Lång inledning på ett inlägg men kände för att skriva något om det där första steget. Jag gjorde det idag. Kanske inte för allra första gången, men för första gången den här perioden. Efter två veckor av riktigt lugn träning på grund av en kropp som inte alls varit med och pulsen som kommit alldeles för högt lite för snabbt. Nu börjar det kännas bättre. Med en kropp som svarar bra på träning och en puls som håller sig inom vettiga gränser är det alltså dags att höja träningen igen.

 

Mitt fokus just nu är att utmana, kunna höja tempot i träningen. Därför blir det många varianter av WODar. Innerst inne gillar jag det bäst (just nu) men jag har också svårt för det. Att höja upp pulsen och fullfölja är det jag kämpar med just nu. Något jag inte kunnat göra när jag varit att tvungen att ta det lugnt. 

 

Idag var första gången på två veckor då jag var tvungen att utmana mig själv igen. Två veckor med lugn träning sätter sina spår, speciellt på bekvämligheten. Idag var första steget på vägen till mitt mål att kunna träna i högre tempo, under högre puls och fullfölja hela vägen.

 

Det var tufft idag. Det var inte vackert. Det var inte ens bra. Men jag gjorde det. Jag fullföljde från början till slut, jag gjorde det jag skulle göra. Det tar mig inte hela vägen mot mitt mål, men det tar mig ett steg närmre. Det känns bra. Jag skall vara nöjd med det. 

 

Och imorgon är det en ny dag med ny möjlighet att gå ytterligare ett (eller kanske flera?) steg längre på vägen mot mitt mål.