Träningsåret 2014 - Från botten till drömmålet

1216 minuter rörlighet och stretch
121 promenader ( ungefär 370km)
70 styrketräningspass
42 crossfitpass
39 TRX-pass
20 friidrottspass
13 indoorpass
12 CX-pass
7 tillfällen löpning/jogg
1 st (30 km) Kortvasa med 1 pass längdskidor innan det.
 
Så ser en snabbsammanfattning av mitt träningsår 2014.
 
Till siffrorna ett ganska så bra år med totalt 205 träningspass, 1216 minuter rörlighet och stretch mer än 100 stycken promenader. Jag har i genomsnitt tränat nästan 4 pass per vecka och tränat 56% av årets alla dagar trots en stor mängd vilodagar under hösten på grund av halsont och en dunderförkylning i höstas samt en vår kantad av ångest. Halsont, halsirritation och trötthet är tre ord jag kommer förknippa med 2014. Till siffrorna sätt, då borde jag vara rätt nöjd med tanke på förutsättningarna. 
 
Men när det kommer till träning så är de där minutererna, antal pass eller kilometrar inte så viktigt. För mig handlar mycket om känsla, om motivation och om glädje. Fram till sommaren 2014 var det en enda röra. Jag försökte hitta motivationen, hitta den där djupa glöden, hitta träningsformen jag tyckte om men hittade aldrig riktigt den där kärleken. Det kändes aldrig riktigt rätt, jag var inte helt och hållet hemma. 
 
Så kom maj och juni då hela jag var en ångestladdad och skör tjej som inte klarade av att höja pulsen utan att få den där panikkänslan. Vissa dagar var förskräckliga. Jag klarade inte av att träna som vanligt och många utav mina rörlighet- och stretchpass kommer från den perioden. Till slut accepterade jag läget och lät kroppen ta sin tid för att komma tillbaka. 
 
Och så kom den där helgen i juni då jag flydde från allt som gick att fly ifrån. Jag behövde tiden att slappna av, inte tänka, inte stressa utan bara vara. Jag fick möjligheten att fundera på vilken träning jag hade saknat mest under de där träningsfria veckorna och insåg att inget av det jag gjort de senaste året var det jag egentligen saknade. Det var friidrotten jag saknade. Den helgen började jag för första gången spåna på mitt drömmål. Jag skrev kortfattat ner min dröm, mitt mål och mina tankar på ett papper. Sedan la jag det i träningsväskan där det fick ligga under några veckor. 
 
Veckorna gick och för varje dag som gick tröttnade jag mer och mer på min träning och tänkte mer och mer på pappret med drömmålet som låg där i väskan. Långsamt, långsamt började modet i mig att växa och tillslut bestämde jag mig för att satsa. Jag formade mitt mål, satte start- och stoppdatum och tog kontakt med personer som skulle hjälpa mig. Jag minns nervositeten och hur många gånger jag tvivlade om jag verkligen skulle våga. Men till slut vågade jag. Och 1 september startade jag drömresan (jag skrev inte om det förrän 1 oktober men träningen började 1 september). 
 
Även om hösten inte varit den bästa rent träningsmässigt med en förkyld och krasslig kropp och en helt ny form av träning så har det ändå varit en av de bästa träningssäsongerna jag någonsin haft. Att ha ett mål som jag till varje pris vill nå det är en underbar känsla, en känsla som jag så många gånger har längtat efter men aldrig haft. 
 
Året 2014 kommer inte vara året då jag blev bästa vän med skivstången men det kommer vara året då jag tog ett utav de modigaste besluten jag någonsin tagit. Det kommer vara året då jag tog tag i drömmen som legat så djupt där inne. Det kommer vara året då jag startade en resa mot strömmen. Det kommer vara året då en helt ny värld öppnades för mig. 
 
Och alla de där passen som inte hade någon egentligen mening som jag gjorde i början av året har nu bytts ut av pass där varje övning och rörelse har en tanke och ett syfte. Det är inte längre bara minuterar och olika träningspass, det är nu tanke och en satsning. 
 
2014 är träningsåret som blev annorlunda men som satte grunden för de som komma skall. 
2014 är också året då jag kom tillbaka starkare (psykiskt) än någonsin. 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: