JHH

Väl framme ringde jag upp min far och sa att de inte skulle vänta med maten tills jag kom ut till stugan. För jag skulle träna. Och jag skulle träna länge och utan stress. Inte för längden av passet är det viktiga utan för att jag skulle bara göra det jag kände för, i det tempot jag kände för, så länge jag kände för det. 

Annars brukar det vara någon form av tidspress. Även om jag ofta försöker prioritera träningen och tiden det tar kan det ändå bli tajt på en dag för jag orkar inte alltid vara borta hela dagar. Att hinna med träning innan jobbet eller efter jobbet, innan gymmet stänger kan stressa mig ibland. 

Men igår var det ingen stress. Jag bara njöt. Njöt av kunna öva squat. Och jag squtade och squtade. 

Och så njöt jag av att bara få träna. Göra det jag älskar. Få känna utmaning. Utveckling. Få svettas. Och sedan ta lång tid på mig att göra mig i ordning. 

Innan jag åkte mot stugan i mörkret nästan lite tårögd mest för att jag var trött men också för att livet.kändes.så.galet.bra.