2 veckor i stugan

Nu har jag varit här i stugan i två veckor. De första dagarna var hopplösa och jag var så rastlös, jag kunde inte varva ner, tyckte allt var tråkigt och gick varenda person som var i min närhet på nerverna. 

När jag sedan hörde att det behövdes vicka på ett pass på jobbet var jag som ett barn som studsade upp och ner. "Jag vill. Jag vill. Jag vill". Och iväg kom jag. Det var kul att vara "tillbaka" på jobbet och kul att hålla pass, prata med folk, skratta. Men samtidigt så insåg jag att jag inte alls var beredd att gå tillbaka och jobba. Efter att ha varit på jobbet några timmar åkte jag hem och tog semester på riktigt.

Och jag har inte gjort ett skit. Träningen har verkligen inte blivit som jag tänkt och jag är lika mjuk och otränad som en tvättsvamp. Jag har kollat på jättemycket serier, legat i sängen långt in på dagarna. Jag har geocachat lite, gått runt i stövlar och varit väldigt tacksam för min regnjacka för usch vilket äckelväder det har varit.Jag har lagat matlådor till de första jobbveckorna och jag har slipat på min möbel som jag nu kan börja måla. 

Så, ja det är väldigt bra (det är bara träningen som är en liten besvikelse men samtidigt så kommer ju kroppen ha vilat upp sig och är inte det minsta utsliten inför träningen i September.) och jag njuter av att vila upp mig. 

Så. Nu skall jag gå och fixa en kopp te och krypa ner under två filtar i soffan. 


Kommentera här: