JHH

Sak sol förvånade mig igår: Mig själv. 

Kombination och resulterat av dessa två punkter: fantastisk! 

Första frågan på gårdagens pass var som vanligt "hur är det?" Och är det något jag lärt mig så är det att svara ärligt, inte vräka ur sig hela sin dagskris utan bara svara ärligt. För ord som pigg kropp, stark kropp, hårt pann ben eller väldigt bra ger de där personliga tränarna det där leendet då de börjar gnugga händer och gör dagens träning ytterligare lite hårdare. Skulle man däremot säga något i stil med sliten, trött så är de minst lika flexibla att anpassa efter dagsform, något man inte skall utnyttja, alltså svara oärligt för är de något de kan (de som jag träffat på iaf) så är det att se igenom sånt! 

Nåja, eftersom jag lärt mig att svara ärligt svarade jag ungefär samma som i mitt lilla utbrott i förrgår här på bloggen, kanske något lugnare. Något som förvånade mig själv eftersom jag brukar ha svårt för sånt. Men resultatet av detta blev i alla fall: ett nytt drömmål som legat och stört mig att jag inte antagit, ledord kopplat till målet att ha vid träning, ett gäng blåmärken på benen efter marklyft samt lite ny träningsglädje. 

När jag själv överanalyserar och tänker för mycket känns det bra att få de där orden att komma ner i färre ord och bara göra.

Och idag känns det bättre. Nu har jag ett mål, nu har jag något att sträva emot. Nu har jag också möjlighet att skala av och ha fokus på en sak istället för att försöka ha tusen bollar i luften. 

Känns rätt bra om du frågar mig :)