Det underlättar att ha ett mål

Ni vet den där natten när jag inte kunde sova och istället låg vaken och försökte planera min träning,sätta upp rimliga mål och fundera på själva anledningen till träning. Det var nyttigt. 
 
Den senaste tiden har min träning varit sådär. Att kalla det tråkigt är inte rätt ord men det har inte känts lika bra, roligt eller motiverande som innan. Även om man inte skall gå efter känsla varje gång så är det här inte något jag måste göra, träning är något jag vill göra. Det måste kännas rätt. Utmanande, tufft, jobbigt för stunden men det skall kännas rätt. 
 
Tillslut efter mycket velande och daltande så kom jag fram till att det helt enkelt är så att jag saknar mål. Tidigare har jag haft klara mål med min träning:
- Inte ha ont i ryggen
- Prestera på topp på jobbet
- Må bra psykiskt och fysiskt.
- TRX
- Kortvasan 
 
Jag har inte längre ont i ryggen. Ibland, ytterst sällan kan jag känna av det, jag måste alltid tänka på hur jag bär (men vem behöver inte det?) jag är fortfarande lite svag och stel i vissa rörelser. Men det är så mycket bättre, jag behöver inte längre anpassa min träning efter det. Min naprapat är nöjd. Det har blivit en del av min träning, jag behöver inte lägga allt fokus på det. 
 
Jag är stabil. Jag klarar av  mitt jobb. Jag har energi, jag vill prestera bra. Jag har ork. Klart att jag ibland blir trött men det är aldrig så att stressen tar helt och hållet överhanden. Jag har fått en så pass bra rutin i min träning så det inte behöver vara fokus längre. 
 
Och psykiskt och fysiskt så mår jag också bättre. Klart att jag åker på förkylningar lite då och då men inte alls lika mycket som tidigare. Jag har inga problem med att gå upp, jag kan känna mig trött men efter lite vila är jag alltid tillbaka. Jag behöver sällan, näst intill aldrig oroa mig för att inte komma upp ur sängen. 
 
Jag kan numera behärska TRX (suspension trainer). Jag la ner mycket tid och fokus inför utbildningen och har idag självklart mycket kvar att lära men det går. Jag behöver inte ha samma fokus längre. Klart att det behövs övning, att jag fortfarande lägger ner tid men inte alls på samma sätt. Mycket av det har satt sig i ryggraden nu (och tur är väl det med tanke på de timmarna jag la ner)
 
Jag åkte kortvasan. Även om jag inte är nöjd med tiden och jag kommer tvinga mig själv att genomlida det en gång till så har jag ändå gjort det. Jag kommer behöva lägga fokus där igen men inte riktigt just nu. 
 
Jag har alltså nått mina mål. 
 
Och då är det inte konstigt att det inte känns lika bra att träna. För att träna med mål som är redan är uppnådda. Det är som att träna utan mål. Utan något att fokusera på. Det blir taffligt.
 
Jag behöver alltså nu komma fram till: vad är mina nya mål?
Och det är där jag fastnar. Vad skall jag ha för mål? Vad vill jag egentligen? Vad är syftet? Tanken?
 
Det som en gång var mina mål (men kanske undantag från TRX och kortvasan) kommer alltid vara själva anledningen till att jag tränar. Det vill jag inte komma ifrån, det vill jag fortfarande ha kvar. Tanken är att jag skall må bra. Det är därför jag tränar. Det skall vara så enkelt. Men så länge jag kommer ihåg anledningen till att jag tränar kan jag också gå vidare och försöka nå nya mål.
 
 
Jag vet anledningen till min träning.
Nu skall jag bara hitta nya mål.
1 Josefin Sjöberg:

skriven

Det är svårt utan specifika mål... kanske dags att skaffa ett mer konkret mål under en period? att spring en viss sträcka på en viss tid, lyfta en viss vikt på gymmet eller klara ett visst antal repetitioner av någon övning? Jag upplever att sätta upp små konkreta mål vid sidan av de större lite mer abstrakta är bra att ha för att ibland kunna fokusera på bara små saker.
Är det stora målet att bli snygg eller må bra kan det vara skönt att även ha målet att kunna stå på händer, för det är mycket lättare att veta om man lyckats uppnå ände andra. Hänger du med på vad jag menar? Tror man behöver olika typer av mål :)

Kommentera här: