Familjekärlek
När jag täcker skålar efter maten så tänker jag på min bror. För han försöker alltid få in så många skålar under samma plast innan han ställer in dem i kylskåpet.
Varje fång jag ser en nybäddad säng så tänker jag på min pappa för han är bäst på att bäddad sängar.
När jag ser en barnfilm eller hör signaturer från barnfilmer, då tänker jag på min syster som alltid kollade på samma film om och om igen när hon var liten.
Och varje gång jag ser på friidrott eller vintersport så tänker jag på min mamma för det var hon som lärde mig att tycka om det.
Och ganska ofta kan jag komma ihåg den där gången då mamma och pappa brottade ner mig och mina bror vid middagsbordet.
Och jag ler när jag tänker på min och pappas fina måndagstradition som vi hade när jag fick i sjuan. Då tittade vi på Beck. Syskonen sov och handlade alltid på måndagskväll. Bara jag och pappa. och så Beck då.
Eller den där gången då jag och mina syskon fick för oss att göra cirkuskonster och jag stod (!) på vår egengjorda gunga och på mina axlar stod (!!) min bror. Vår syster fick ta sig upp med hjälp av en stege på min brors axlar där hon sedan stod (!!!). Under oss var en stor sten(!!!!). Pappa sa åt oss att komma ner. Mamma var glad att hon inte var hemma.
Och så minns jag våra resor i Sverige om somrarna när vi var yngre. Vi skrattar mycket då. Eller för jättejättelänge sedan då vi var ute och paddlade kanot.
Det är mycket jag minns. Och det är så mycket som är så bra. Och när jag tänker på det här så inser jag hur bra jag har haft det och hur tacksam jag är för det.