JHH

Det är så jobbigt att prata om drömmar i alla fall när man har drömmar som man på något sätt innerst inne vet om att man inte kommer nå upp till. Men ändå fortsätter man drömma om och på något sätt uppnå någon light-form av drömmen.

Jag har två drömmar egentligen. Och nu snackar vi verkligen drömma sig bort och inte befinna sig i verkligheten längre.

Den ena är att ha möjligheten och kunskapen, skickligheten, förmogan att träna friidrott om inte på heltid så ändå en del av arbetslivet. Att vara såpass duktig så man har ett team omkring som stöttar och går med framåt. Att ha något högt mål framför sig. Det hade varit något.

Den andra drömmen är att bli riktigt sjukt skicklig pianoist. Absolut inte världskänd men ändå vara så duktig så man fick möjlighet att spela på olika ställen.

Men nu får jag vara kvar här, i verkligheten med en knapp träning och sittandes där framför pianot och försöka hitta takten och behärska punkteringarna. Jag säger inte att inte kan spela piano - jag säger bara att det är så långt kvar till drömmen.

MEN! Man måste våga drömma annars kommer man aldrig komma någonstans i livet.



Ett steg närmare drömmen