Träning: Tisdag 22 september 2009

Idag var det träning i Göteborg.
Det var nästan som vanligt.
När jag satt på den där bussen som jag alltid brukar åka till träningen med kommer nervositeten. Den där nervositeten som alltid brukar komma innan träningen, på den bussen.

Det handlar om att inbillningar om att få behöva ta emot alla de där blickarna, flinen och alla de där kommentarer som de andra skulle kunna säga till varandra, om mig. Inbillningar som inte ens behöver stämma.
Precis så var det idag. Inte för att Lovisa, som jag tränade med,( det får du inte tro!) var själva hotet utan alla andra eventuella människor runt omkring.

Skillnaden den här gången var att det helt släppte så fort jag hade börjat träna. Det kändes så grymt bra! Att äntligen kunna träna utan att behöva vara nervös inför alla andra. Det blev ju ännu bättre när det bara var vi två och en till och sedan, ganska fort, bara jag och Lovisa.

Träningen idag bestod av att vi värmde upp. Bara en sådan sak var ju mycket roligare när man var två stycken.
Sedan hoppade vi länghopp. Stillastående, fram och bak (om det finns någon som kan förklara hur det egentligen fungerar att hoppa långt baklänges så tar jag tacksamt emot svaret) och så med lite ansats. Det var grymt kul! Att få lite tips, att kunna skratta tillsammans åt sig själv, kunna glädjas att det gick bättre nästa gång. Med ännu mer träning kommer nog känslan att komma. Det känns bra.

Vi fortsatte med lite träning i trappa och sedan några 100m. Jag sprang bara två eftersom jag började känna baksidan av låren lite.

Dagens träning i korthet:
- Länghopp
- Trappa
- 100 m

Ja! Det känns helt enkelt hur grymt bra som helst. Både att vara tillbaka på vallen men också att träna med Lovisa och så sätt har ju min kamp börjat. Den här eftermiddagen har helt klart gjort mig glad! Tack Lovisa :)

Med glädje, tacksamhet och fortsatt inspiration
JHH