JHH

Den senaste tiden har jag kollat in olika hemsidor och liknande som tillhör aktiva friidrottare och jag har blivit inspirerad på olika sätt, både positivt och negativt. Jag blir positivt inspirerad för jag vill träna och träna ännu mer. Och det är ju positivt. Men sedan så finns det också det negativa. Man inser hur långt ifrån bra man är, hur långt jag har kvar för att överhuvudtaget kunna säga att jag är lite duktig. Men samtidigt så är det så också, att det alltid är någon som är bättre än vad du är. Och man får acceptera det, hur svårt det kan vara. Och kanske är det så att det där som jag kallade negativ inspiration kan bli positivt?

Jag är i alla fall nöjd med det försök jag försöker med nu. Jag har ett mål som egentligen är så luddigt för andra att förstå men jag tror att jag själv kommer att lägga märke till när jag har uppnått det. Och jag försöker hindra mig själv att tänka förbi det, för då kommer alla de där kraven. Men visst längtar jag att kunna utvecklas ännu mer, bara för att kunna känna att jag har besegrat min rädsla och verkligen kan göra det som jag tycker om att göra.

Det finns inte så mycket att säga. Jag har lite problem hur jag skall träna de närmaste dagarna då jag skall iväg men det löser sig på något sätt.

Med längtan
JHH